Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
1
der alin vandringar ueh lilla Karls
stora fröjd,
Nu kom råren tärd sin varma
sol som löste upp alla isar.
lifvade alla lindar7’ och Öppnade
sippurnas vackra Agon. Lörd
tumlade om i det unga grilset
med sin lilla husbonde, och
båda voro de glada och lekfulla
Hom våren sjelf! Sommarn kom
med sina mogna bär, oeh
näckrosorna blöuiuiade i den lilla
dammen nära intill gården, »lit:
gossarne blifvit förbjudna att gå,
oeh hvilket förbud den snälle
lydige Axel nog ulltid ihågkoin så
väl, att han icke en enda gång
ensam närmade sig den farliga
dammen. Karl deremot, som var
mindre och oförståudigare, hade
ock sämre minne än brödren,
oeh de hvita näckrosorna lockade
honom så underbar ligen till
randen af vattnet.
Det var en herrlig, strålande
sommarafton. Fadren hade gått
ut pä åkern för att fröjda sig ät
den böljande rågen, som lofvade
så god skörd, oeh hade tagit Axel
med sig, honom följde
naturligtvis Lörd, troget som alltid.
Lilla Karl som lekt i trädgården
under tillsyn at’ sin sköterska,
hvilken emellertid lmde lemnat
honom på ott ögonblick, passade
nil pit tillfället och smög sig bort.
samt då ban säg Axel gä pà
gångstigen ined fadren, skyndade hull
efter för att hinna dem, men
stannade vid ilauiiueu — som ej var
långt derifrån — helt tjusad af
näckrosorna, som vinkade honom
bland de gröna bladen. Barnet
räckte sig framåt för att nå en
blomma, men förlorade jemn
vigten och föll med ett nödrop
hufvudstupa i vattnet.
Skriket förnams emellertid ej
af någon annan än Lörd. som
ledd af sin instinkt och t i 11 Axels
häpnad, i fyrsprång satte al"
öfver diken oeh stenar fram till
dammen: ursinnigt skällande
sprang han un omkring denna
för att nå barnet, somt stöttade
sig derpå i vattnet der ban
fattade i gossens lilla kolt likasom
för att på det sättet hålla honom
uppe tills hje|]l skulle ankomma.
Fadren neil Axel hörde skallet
från det håll der (lammen låg
oeh anade olycka. De sprungo
dit, och sågo nu den trogne
hunden som simmade i datumen
hållande i barnets kläder för att
rädda det ifrån att sjunka.
Begge uppgåfvo de ett skri af
förfäran, och fadren skyndade
att lösgöra en ekstock, i hvilken
han snart upptog både Lörd oeh
barnet, som det kloka djuret
räddat från döden. Den lilla var
sanslös, men bringades snart till
medvetande, och Lörd ruskade
vattnet ur sin pels, samt
hoppade derpå roed tusende
frtjde.be-tygclser uppå sin unga husbonde,
som slöt honom i sina annar och
öfverhopade honom med
smekningar till tacksamhet för de lian
räddat ilen lille brödren frän en
säker död.
SA belönade den trogne Lörd
Axels böner om dess eget lif en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
