Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
gån g, då den ännu var en helt
liten valp, oeli linru ofta tänkte
orh sade i»’ke Axel i det han
smekte sin käre hund: »Skulle
ieke du varit, hade jag ieke
heller lilla Karl iner! du lmr
räddat min lille broders lif, dn
snälla, trogne Lörd, oeh derföre skall
jag också hålla af dig så länge
jag lefver!11 e * " "
Lill-Vargen.
Det var eng&ng en liten
pitn-se som hette Wargentin, såsom
också hans fader lindé hetat.
Men emedan hans lekkamrater
funno detta namn alltför ovigt,
kallade de honom ^Lill-Vargen71.
Han egde hvarken fader eller
moder mera i lifvet. Han bröt
då upp oeh vandrade ut i vida
verlden, och förde en liten giga
med sig, hans enda arf efter
föräldrarne. l’å denna spelade han
och hvart han kum, fördrog man
honom gerna och iolket
herber-gerade honom och ga honom att
äta.
En dag trick ban genom en
grön liten skog oeh foglarne
sjöngo oeh q vittrade der rätt
muntert. DÄ satte sig Lill-Vargen
ned, oeh stämde sin giga otdi
spelade hvad som rann honom
i sinnet. .Men tvenne starar som
sutto i en stor ek, hörde honom,
och de begynnt® då att tvista om
hvem af dem som sjöng vackrast,
ty då de båda hörde gigan,
trodde de hvardera, att det var dess
egen röst. Om detta tvistade de.
länge och väl med ord. men då
ingendera ville gifva efter, så
öfverföllo de hvarandra och beto
och naggade den ene den andra.
Slutligen föll den ene från trädet
neil invid Lill-Vargen, ty dess ena
vinge hade brutits af under
striden. 1)A nappade Lill-Vargfn
efter honom oeh fångade staren.
Staren skrek alldeles
förskräckligt, men Lill-Vargön släppte den
ieke, utan sade till den, när den
hade skrikit sig trött: —
Hvarför skriker dn så, du lilla narr:
stanna hos mig; du skall nog få
det bra.
DÄ gaf sig staren tillfreds’,
och betraktade sorgsen sin lama
vinge, men Lill-Vargen tog ett
par stickor och satte den ena
under och den andra öfver den
brutna vingen och band dem
sedan tillsammans. Derpå satte ban
honom på sin axel, tog sin lilla
giga och gick vidare.
Men stareji hade ännu aldrig
varit utom skogen; derföre blef
hnn mäkta förundrad när han kom
ut på fria fältet och såg
sädes-fältena samt hörde
slotter-karlnr-ne springa, ty det var just;
skördetid. Men när de hunnit fram
till Klotterknrlame J uppstämde
Lill-Vargen ett muntert stycko
på sin giga. D& bredde
slutter-karlarne åt honom en stor
smörgås. Lill-Vargen gaf äfven
sturen en bit deraf och sade:
— Se der. Matts, der har du
litet också. Det smakar godt.
— Smakar godt. sade staren.
I)å märkte LiU-Vnrgan, att
staren kunde tala, dock var ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
