Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stilla ti c’ k nöja Bin infil att st; på.
Sedan gårdagens tniddag hade de
nästan intet förtärt. Stina satt i
vrån oeh gret sakta för sig sjelf.
Mod- biikyinnicr tänkte modren på
hvad hon skulle göra om Matts
ej återvände.
— Nej, jag vill försöka!
ni-lirast hon. Jng kan ätinn innan
mörkret hinna fram oeh tillhaka
från Ojais. Jag går dit —
kanske. kan jag der få bröd at
barnen. leke mäktar jag se item
hungra, om jag oeh sjelf kunde
Vänta ännu. Mor i Ojais har
fått. hjelp här, då vi haft något,
hon hjelper ock väl oss nu, jng
vet att hon har nu.
Sagdt oeh gjordt. Lisa sköt
undan spinnrocken, kastade sin
gamla fårskinnspels på sig,
trädde kängorna på fötterna, en duk
på hufvudet oeh sade åt barnen:
— Våren ej rädda bär cnsamiia,
jag skyndar mig nog. Stina
lägger Anna i vaggan om hon Idir
sömnig. — Hon skyndade, ut.
Förskräckt stannade hon ett
ögonblick på trappan. Först nu såg
hon hvilket väder det vnr.
0-möjligt ntt Matts kunde slippa
hein. ty nu kunde han ej hinna
till kärret innan mörker, ooh i
yrväder och mörker värdet
omöjligt att komma deröfver. Hon
måste således försöka l’å mat åt
do hungrande barnen. Hon svepte
pelsen bättre om sig oeh
skyndade framåt, men stora drifvor
hindrade oupphörligt hennes väg
och hennes krafter sjönko vid det
tunga vadandet i den djupa snön,
men hon tänkte pä barnen nch
hon skyndade framåt.
II.
Stina och Anna sutto i sin
vrå. T)e lekte ej mer, de sutto
tysta oeh ängsliga. Anna lutade
sitt hufvud i Stinas famn. Tänk
om mamma ej hinner hem till
natten, tänkte Stina, men vågade
ej säga något derom. Hon hade
redan vänjt sig vid att på allt
sätt sörja lör den mindre systerns
ro. — Det stormade så rysligt
derute, den lilla stugan knakade
riktigt i sina fogningur oeh mun
hörde bndstugiulörrcii gnisslande
svänga pä sina gångjern. Det
skymde redan. Mor syntes ej till
ännu. Anna lindé slutligen
somnat i Stinas famn, hennes små
händer omslöto ännu en liten
brödbit. Hvad den svarta,
hårda brödbiten var Stina för en
frestelse! ilou såg, och hon såg
åter på ilen — hon böjde sig
re-dun ned och skulle bita af den,
men hon höjde sig åter husligt
— hon tänkte i siH oskuldsfulla
hjerta: — Den är IIII Annas! Gud
ser mig!
Stormen ökades, mörkret
tilltog. Det blef för svårt för liten
Stina att sitta der i vrån. Hon
gjorde eu rörelse och lill Anna
vaknade. I lä hon säg det så mörkt
och ödsligt i stugan, började hon
högt gråta. — Gråt inte, lilla
Auua: ser du, du hur bröd i
handen, ät det! Mor kommer snart
hem med mera.
Den lilla brödsmulan var snart
förtärd oeh lill Alina gret: — An-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
