Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu Är üft hungrig. Söta Stinn,
gif nicrii brödl
— Jag hur ej ulls. Jag har
inte alls ätit i ilag! oeh Stina
gret nil öfverljudt. Oeh nmr
kominer ej oeh inte for heller oeh
»let blir alldeles mörkt — oeh
hvad är det sora tassar i
förstugan! nästan skrek Stina.
Vargen, vargen, det är bestämdt en
varg; den stjelper mjnlkbyttonia
som mor ställt vid dörrposten.
De bilda barnen trängde sig i
knuten så långt, de kunde.
Darrande, omslutna af hvarandras
ar-mur sutto de der, gråtande oeh
snyftande. Anna bad Stina om
bröd oeh ropade i ångest: —Mor,
nior, hvarföre kommer ej mor!
— Nu var det så mörkt, att inan
kunde se intet i stugan mer.
Stina tyckte ändå att der rörde
sig något i hvarje knut. Hon
for tillsammans då hon än der
tyckte sig se en varg, än en
-ja, hon visste ej hvad det var,
men kanske det var spöken, soui
Ojais Elias harle talat om.
Slutligen kröpo de till vaggan
oeh satte sig der båda två. De
förstodo ej att räkua timmarna,
men en lång, lång tid var det.
Men omkring dem blef det
tystare. Ovädret upphörde
småningom. Detta märkte dock ej
ile arma barnen. Deras ångest
var oförminskad. Slutligen fiek
Stina en tauke : — Anna, vi
halva ej bedit vår aftonbön. Vi
skola be till Gud utt han skickar
far oeh uior hem. Och vi ska
bedja att Gud sänder en engel
6
att vakta oss sålänge tills far
oeh mor komma hem.
Stärkta af denna tanke
knäppte de båda i hop sina små
händer : — Gode Gud, bad Stina i
mörkret, med sin späda, klara
röst. låt far oeh nior komma hem
och låt. under tiden en engel
komma oeh vakla oss. Vi vilja
vara snällu, och vara Guds goda
barn!
1 samma stund bröt månen fraui
ur de skingrade molnen och
belyste en del af stugan. Barnen
ryckte till för det plötsliga
ljuset, men Stinas förtröstansfulla
tro skapade der af det dallrande
ljuset en herrlig Guds engel med
skinande hvita vingar. Med glad
häpnad bliekade hon upp till den
uf Gud sända beskyddaren ueh
hviskade till Anna: — Ser du
Anna, Gud hörde när vi bådo
honom. Ser du den stora,
vackra engeln?
Anna såg den också genast.
— Nu skola vi bedja till den,
sade Stina; och bftdu barnen
stego ned från vaggan, knäföllo oeh
bådo i helig andakt: — Goda
engel, vakta oss tills far ueh mor
komina hem.
Nu var all rädsla försvunnen
oeh de kände ej hungern mer.
lutet ondt kunde jn nu komma,
då Guds egen engel vaktade dem.
— Nn skolu vi sofva, sade
Stiua. Hon bäddude Anna
vackert i vaggan. Sjelf lade hon
sig bredvid på golfvet med en
liten dyna under hufvudet.
Ännu somnade snart och Stina höj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
