Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
ilu blott |mr gånger »itt hufvud
för att se om engeln ännu var
qvar — derefter somnade och
lion så lugnt och godt som
endast ett godt harn det kan.
in.
Men hvar var modren? Huru
dröjde hon sä länge? Hon hade
nog velat, som njiurfmodren
flyga till boet. inn hon det kunnat
men hon kunde det ej. Hon Hck
litet bröd hos grannarna oeh
skulle återvända — det hade
emellertid hunnit blifva nästan mörkt.
Drifvorna, hvilka redan vid
bortgåendet från hemmet varit
svåra, bilde nu vuxit sä, att det var
med yttersta svårighet hon
banade sig väg några famnar fram.
Men krafterna voro slut:
hungern och kölden togo ut sin rätt.
Hon fann, att om hon i mörkret
försökte arbeta sig fram till
torpet. skulle hon under vägen
omkomma. Hon måste således
stan-ua hos grannarna. Den arma
modren tillbragte en svår natt.
Hon kunde ej hoppas att Matts
sluppit hem till de öfvergifna
barnen. Ingen sömn slöt hennes
ögon: i djupaste ångest väntade
hon att timma efter timma
skulle. lida. Då nuirgiinen kon» och
den sena dagern, var hon redan
på väg hein. 51 ed klappande
oeh ängestfullt hjerta luinn hon
till stigen, hvilken ledde rakt till
torpet. Der såg hon eu karl
komma från byvägen, likasom
hon, vadande i drifvorna. Det
var Matts.
—- Hvar i Guds namn kom-
mer du ifrån så tidigt. Lisa?
utropade Matts.
— Käre Matts, sade Lisa
gråtande, du må tro jag varit i
ångest! Jag ville i går söka bröd
åt de gråtande barnen oeh
yrvädret stängde vägen för mig, så
jag ej förmådde tillbaka. Gud
nåde de arma barnen som nu
må-ntat vara ensamma hein natten.
Kid hade de ej hvarmed de
kunde göra sig illa, ej heller vatten
- men skrämseln kunde väl
ingen skydda dem för.
Mannen svarade intet utan steg
blott på i snön så svetten ilröp
från pannan. Ändteligen nådde
de stugudörrn! oeh trädde in.
Der lågo ile båda små. ännu
sofvande, oskadade oeh rödkindadt
De vaknade uf modrens tårar,
hvilka föllo på deras ansigten.
Med ett. glädjerop voro de uppe.
— Gud vare lofvad, kära barn,
att J ären i godt förvar! Hvad
togo Ni Eder till, små stackare,
då hvarken tär eller mor syntes
till?
— Ack, mor, det var så
rysligt ledsamt och vi voro så
rädda. men när vi bådo till Gud, så
skickade han en stor och vacker
engel, som vaktade oss, oeh dä
summide vi.
— Men mat gaf engeln inte,
sade Anna.
— Jug drömde, berättade
Sti-i nu, att engeln hemtade åt oss en
stor limpa!
— Ja, det lär vara den här
limpan, sade Matts, läggande ett
stort rågbröd på bordet. Nu • var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
