Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mest om henne — jag vet det
ej silkert, men ieke skulle det
just varit att undra pä, då
lilla Alida aldrig gjort henne en
missnöjd stund, eller ett
millet ögonblick. Helst lekte hon
i trädgården med rosorna oeh
de mörkögda penséerna, eller
satte hon sig helt allena pä
en Hat. sten som bröderna
hade beklädt med mossa, sä den
alldeles liknade en mjuk, grön
stol, Öfver hvilken eti rönn
skockade sinn hvita blommor,
och som kallades „Alidas
gömma", stödde hakan mot den
lilla handen, höjde det vackra,
gnidlockiga hufvudet uppåt,
och kunde pä. det sättet
länga stunder betrakta skyarne
och himlen. Pfi hvad hon
tänkte visste ingen: men ofta
talade hon med sin beskedliga
Dadda oin himlen och
englarne, samt drömde, att hon var
bland dem, klädd såsom de, i
hvita skinande kläder och
vingar på axlarne. Det var sä
roligt, att drömma på det
sättet, och lilla Alida menade att
det nog vore lika roligt att
varit biand dem alltid, bara
mamma, pappa oeh den
snälla Dadda. vore med henne der.
och modren tryckte vid dylikt
tal sin lilla flicka fastare i sin
famn, liksom vore hon rädd
att redan förlora henne.
Men den tiden var ej langl
borta.
Lilla Alida blef sjuk, oeh
ehuru hennes pappa var en
doktor, kunde ban likväl ej,
sä mycket ban än bjöd till,
•.Törn sin lilla, kilta flicka frisk.
Hon blef allt sämre: Dadda
var utom sig af sorg, och
bedröfvade stodo uKidrcn och
syskonen kring hennes bädd.
Ilon talade mest om himlen
och englarne, och strök rnetl
sin lilla, heta liand ofta bort
tårarne frän sin Dåtidas
kinder. De vackra rosor och fi
i-(ska blommor som syskonen
hemtade henne, tog hon väl
vänligt emot och säg pä dem
en stund, men lade ilem
sedan liksom svalkande på sin
lilla, heta panna, der det
brände sà mycket, sade hon. Snart
kände hon ej mera igeu någon,
icke sin mamma eller Dadda
ens, och en ljuflig
sommarmorgon, då rosorna stodo sä
daggbestänka derute, och en liten
hämpling sjöng sin
morgonsång i linden utanför fenstret,
koin en engel frän himmelen
som blåste ut lilla Alidas
unga lif, och bar hennes ande
pä sina hvita vingar upp till
Gud, och hon blef en riktig
engel som de andra, der uppe
I i herrligheteu.
Gråtande och sorgsna stodo
föräldrar och syskon vid
hennes bädd. Den stackars
Dad-J da snyftade och sade: — att
lilla Alida varit alldeles för
goil för denna jorden, derföre
skulle hon bort, men modren
tänkte inom sig:
— Månne jag ej älskat det-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
