Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17^
kon som behöfde kläder; mor
kunde rj hinna ined aili: nu
kom spinnrocken, väfstolen ocli
synålen fram ocli om
sominar-(|vällarne då barnen lekte på
ängen som förr, satt syster nå
en sten och stickade. Det blef
skördetid och hö bergning och
alla händer i gården behöfdes.
Mycket tungt var (let ibland,
men der kom ljusa ränder i
väfven — röda och hvita —
midt i det bruna: glada
stunder oin våren när foglarne
qvittrade och solen sken; när
klockorna klingade i skogen
och vallgossen sjöng sina små
visor; när julljusen strålade i
kyrkan och når ungdomen
samlades till jullekarne vid
brasans sken; eller når båren
mognade och båten gled öfver deri
vida fjärden, lastad med
friska björkqvastar och gossarne
rodde medan flickorna sjöngo.
Åter kom der en röd rand.
Det var cn rask gosse, så god
och förståndig, sa flitig och
omtänksam. Han hade
arbetat tillsammans med sin
fordna leksyster: hon var så
stillsam och hade så vänliga ögon;
ban åter, var lika glad under
arbetet, soni förr i leken. De
passade så bra tillsamman och
kommo så väl öfverens. Och
cn sommardag, just då, när
konvaljerna doftade i
björkdungen, kom ban till hennes
hem. De gingo ned till
stranden och när de kommo upp
igen, bar hon en blank guld-
ring pa sitt finger. Kort
derpå stoil bon brud med
myrten i sina lockar och ett så
lyckligt leende på läpparne.
Nu kom der ön grå rand —
man tog farväl af far och mor,
af syskon och vänner och
flyttade långt bort, från det
gamla hemmet. Men den var belt
smal, den gråa randen, bara
några trådar och den nya
stugan var så innerligt nätt, så
ljus och glad: det kom äter
en röd rand i väfven. De
unga arbetade tillsammans och
voro så glada. Allt gick så
väl och bäst (let var, blef der
en snöhvit rand igen. En
liten gosse jollrade i vaggan,
ban log emot sin moder, han
sof i hennes knä och spridde
ännu mera ljus och lycka i
den nya stugan. Då kom det
åter cn brun rand. En hcl
skara små gossar och flickor,
stojade nu i stugan, en hel
mängd små munnar begärde
bröd och arbetet blef drygare
för hvarje år. Det koin
miss-vext och dyr tid, men det gick
bra ändå; der kom flera
ljusa ränder i det bruna —
röda och hvita. Far och mor
hade god helsa och godt hopp
och stark tro och mycket
kärlek; de arbetade träget och
glömde icke bönen och lärde
barnen detsamma. De små
voro också så snälla, de hjelpte
allt hvad de kunde och begärde
icke bröd alltför ofta. Plötsligt
blef der en svart rand i väfven...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
