Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211*
rons olikartade sätt ntt
tillkännage vrede eller hunger:
— Vnren nu försigtiga, barn!
förmanade fadren; och du,
Agnes! hall dig nu stilla och
nära pnppn, smnt gå framför
aili ej nära Leoparden ocli dess
unge. Och .Innu engång
lofvade barnen.
Uti menageriet funnos Here
andra besökande, man
trängdes kring burarne för att se
de hungriga djuren förtära de
råa köttstycken som väktaren
kastade At dem. Fadren
närmade sig en vacker gazell, och
Gunnar, lydig sitt löfte, vek
ej fr An hans sida: men lilla
Agnes, ifrig att fA se a 111, sprang
från den ena buren till den
andra, beundrade dc
fängslade djuren, såg med förtjusning
pà de granna, gröna och röda
papegojorna, samt skrattade
högt åt apornas befängda
gri-màeer.
Ntt närtnadc hon sig den
bur der leoparden residerade
ined sin unge. — Agnes! gå
ej för nära! ropade fadren
ännu engång varnande, samt
fortsatte med några bekanta sitt
snnital om det sköna
uttrycket i gasellens ögon, medan
Gunnar troget följde honom.
Men Agnes närmade sig
leoparden allt mer oeh mer.
Ungen lekte och rusade inne i
huron, alldeles som en
ofantlig källunge, men modren var
af hunger viil dåligt lynne,
oeh piskade väldigt ined sin
I svans burens jptngalter. Hon
fattade med sina breda tassar
om jernstängerna oeb ögonen
gnistrade vildt. Lilla Agnes
glömde fadrens förmaning,
eller brydde sig kanske ej
derom, der hon liksom tjusad stod
tätt intill buren, och rtsåg
leopardungens smidiga lek.
Modren morrade till, hon hörde
det ej, — men i ett nu
trädde det ilskna djuret retad sin
tass ut genom jerngnllren, och
fattade tag i Agnes hvita
mössa som den ryckte af hennes
hufvud. Barnets förfäran och
gälla skrik lockade
monageri-egarcn till stället, som
skyndsamt drog bort den lilla
Hickan. Äfven fadren störtade
ångestfull dit, och lilla Agnes
låg snart utom sig af
förskräckelse i hans armar.
Ilon slapp dock undan med
blotta skrämseln, men den
vackra, hvita angora-mössan var
sönderrifven och (let hvita taftet
hvarmed den var fodrad, yrde
omkring i små bitar, som
snöflingor. Några stoppor
afan-gora-skinuet lindé äfven fastnat i
naglarne nf den uppretade
leopardens tassar, och en lock af
lilla Agnes bruna hår hade
följt med. Gråtande
skyndade hon ntt hein med fadren
(tell sin bror Gunnar, saml
fick till på köpet bannor af
föräldrarne för sin envishet
och olydnad, som kunnat fa
sa vådliga följder. Huru
hjer-’tavarmt had nu ej Agnes om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
