Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21!)
tlc: — AItlrig mera vill jag
|flna min bok åt Allan, aldrig
meta skall jag låta bonom se
nå mina*lcksakcr. Min sköna
bok som jag så älskat har ban
rifvit sönder oeh skrynklat
och förstört. Jag kan aldrig
glömma min sköna bok! En
gå obesked ... nej, kom och
se tante något så
förunderligt!
Tanten såg upp, helt
förvånad öfver den plötsliga
förändringen i Berthas röst.
— Kom och se, tante, ett
underligt ting, cn krumilur,
en snäcka, kom och se hvad
kan det vara?
I)c nyss sä bittra tårarne
voro snart borttorkade och den
sköna boken glömd. Hvad
tror du det kan vara, tante?
— Ah, en puppa!
— En puppa? Här inne i
mitt rum?
— Ja, någon liten larv har
förvirrat sig bit in.
— Tänk om det vore den
lilla masken!
— Kan nog hända.
— Den kan väl icke göra
illa nu?
— Nej, den är som död.
— Och hvad blir det.
ße-dan ?
— Det får du se. Gif alla
dagar akt på puppan.
Hertha hade alurig varit sà
nyfiken som uu, hvarje dag
sprang hon många gånger fram
till väggen invid fönstret der
pnppan satt.
— Det räcker rysligt
länge. Ack. jag undrar hvad
det kan bli. Blir det en
blomma?
— Nej.
— Ett. djur?
-Ja.
— Ett stort djur?
— Nej.
— Kanske en 6nigcl? Du
skrattar, tante, men har du
också noga betraktat cn
snigel, den är sä våt och tung
och ful. Det blir väl icke cn
snigel?
— Nej, nej!
Så hade Bertha frågat väl
tio gånger och sedan åter
betraktat puppan. Under de
sednaste dagarne tyckte hon
sig ibland höra ett svagt
buller, men så tänkte hon igen
att det var inbillning och blef
allt mera otålig.
Då kom hon igen en
morgon till puppan, och hvad såg
hon? En den allra skönaste
lilla brokiga ijäril. Hon
ilade till den goda tanten, som
alltid måste dela både sorg
och glädje med ilen lilla och
bad henne komma och se. De
Hyttadc varsamt den lilla
gästen till blommorna i fönstret
der den glädtigt började
fladdra från ros till ro6 i
solskenet.
— Den ser så liflig och
nöjd ut, sade tanten, den vet
icke alls att det finnes
någonting bättre än dessa
blommor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
