Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lördagen d. ü Oktober
1869.
En skärgårdstös.
(Forl«. o. lilit fr. mo 37.)
Ett år liar förgått och
Göran är åter borta, denna gång
pä cn mycket längre oeb
vådligare färd, bortom de
omätliga verldshafven. Dc gamla
lindé sett honom afresa med
tårar i ögonen, oeh som de
visste ntt de aldritr mor i
det-■
t -i liivel skulle återse honom,
var afskedet för dem sn
mycket svårare. Lill-Maj fällde
äfven i tysthet några tårar,
och saknade bimniu mycket
efteråt, men hon vnr <>luil oeh
lio|tp&iU och lät aldrig sorgen
taga sa öfverhand bos sig, att
hon skulle glömt sitt solign
leende oeh friska skratt.
Dertill biule bon också en trogen
vän i sin lilla eittra; den
följde henne öfverallt, på hennes
vandringar i ilen doftande
gröna skogen, pä de branta
klipporna, eller då hon i sin lilla
båt låt sig vaggas nf de små
sqvnlpnnde vågorna. Hon
lindé nf sin gufnr lärt sig de
första handgreppen, oeh sedan
allt mer och mer öfvat sig på
egen hand. så att hon nil
kunde nc.eompngnern sig till ulla
sinn små visor. Och när
byfolket såg den nu femtonåriga
vackra Hickan, Som med sin
cittrn i knäet mit t och sjöng
på någon hög klippu vid
stranden, brukade de ofta såga: —
Vneknire kun en Guds engel
säkert ej vttrn, och bättre kan
en äà’n ej heller sjunga, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
