Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•114
Fiskar-. Jonas" Marin. Oeh flöt
var säkert alt aldrig kunde
nian hjelpa att tårarna amögo
sig i ögonvrån, då man hörde
liehnes mjuka röst sjunga
någon vemodig klagande
melodi©, eller låta bli ull le, då
hon qvitt råde pa någon
munter visst iiiii[), som morfar lärt
henne. Hon var allus
ögonfägnad, oeh gossarna i hyn
täflade alla samteligen att
erhålla en vänlig blick af den
präktiga, raska Hickan. Ingen
kunde ändå mindre än hon sjelf,
ana hur ufhällen hon var. En
afton ila lill-Maj vnr i staden
hos sin gufar, hade hon satt
sig med eittran i famnen i del
öppna fönstret och började
sjunga, ty det förekom henne
så fridfullt och vackert derute
i den svala qvällen. Den
gata der gufadrens bus var, var
ej mycket besökt, sä att hon
(j behöfde frukta för några
åhörare.
Hon slog an några enkla
aeeorder och började;
„Sà Burgson kun juc aldrig vnrii
Att ej ett Inipp jng likvill hur.
Jng fruktar ej för nftgoti furu
|ini Gud sin gudhe| tur mig spor.
lian hur milt Ode i sin ha||d,
Unns unn beherrskar ullu hind.
Jag vill mig i lilius nåd hefulhi.
i|nn ftr sn gisl. lhin hör oss ulhi.
Hennes stämma klingade sa
underbart skönt i den stilla
qvällen, och en mycket fin
äldre herre som ämnat sig
förbi, stadnade häpen och lyss-
nade beundrande till ilen
älskliga rösten. Då han såg att
flickan i fönstret ej
varseblifva honom, smög ban sig litet
närmare för att bättre kunna
lyssna; men nu hoppade
lill-Maj ned och stängde fönstret,
troligen på någons uppmaning.
Efter att hafva noga lagt
märke lill huset, aflägsnade den
främmande sig tankfull.
Nästa morgon, då lill-Maj
satt och arbetade i sälen lin.»
gufadren, steg en främmande
herre in och helsade vänligt
Lill-Maj besvarade
vördnadsfullt helsningen, i det bon sade:
— Söker herrn min gufar,
så skall jag genast gå efter
honom ?
— Nej, nej, mitt vackra barn,
men jag hörde i går afse din
nätta visa då jag gick förbi,
och nu är jag här för att
litet tala med dig. Af hvem
har du lärt dig sjunga så bra?
— Om jag sjunger bra
eller illa, förstår jag mig ej på,
sade lill-Maj rodnande, men
nog har jag sjelf lärt mig
sjunga och gufar har lärt mig
spela på min lilla cittra, min
riktiga skatt.
— Tycker du om att sjunga?
—. Ack ja, jng sjunger så
gerna, så gerna, men blott, för
mina berg, min gröna skog
och mina små klara vågor.
Det är som kunde jag tala
ined dem i mina visor, och de
förstå mig så bra, tycker jag.
— Du är en snäll Hicka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
