Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-kulle du hu lust nit larn (lig
sjunga för cn berömd mästare
i hufvudstaden, och sedan fä
sjunga med pà theatern, klädd
i de allra vackraste kläder,
för en stor mängd granna
herrar och damer, som sedan
-kulle kasta buketter åt dig
när du sjungit riktigt bra?
Y»re det ej roligt?
Lill-Maj hade med
strålande ögon lyssnat till
frcinlin-gens ord, men sedan, liksom
betänkande sig, frågade hon
ifrigt:
— Och morfar och mormor
skulle ju naturligtvis följa med
laig, och jag skulle som förr
få ho med dem och vårda dem,
icke sannt?
— lim, ja, det få vi allt se,
sade herrn litet förlägen. Jag
fruktar dock det ej går för
sig, men du kunde ju skicka
dem sà mycket penningar du
ville, sà att de cj behöfde
lida någon nöd.
Tårarna stego efter haml
lill-Maj i ögonen då hon
svarade: – Aek nej, det vore ej
tills detsamma, dc kunna ej
umbära mig, ty de äro gamla
bada. Visst vore det roligt
att fä lära mig sjunga, men
jag kan aldrig, aldrig lemna
morfar och mormor, som
varit sn goda mot mig, och som
nil behöfva mig sn väl.
— Nå men kunde (lu ieke
laga en annan flicka som
skul-li’ värda dem oeh se till alt
de ej behöfde sakna något?
— Nej. nej, en legd piga
vore mycket mera till besvär
än till gagn, och dessutom
skulle de aldrig kunna vänja
sig att vara utan mig, sade
lill-Mnj med en viss liten
stolthet.
Den främmande försökte
ännu utt öfvertala henne, men
lill-Maj stod fast vid sin
föresats. Han tog derföre afsked
sägande: — En bra Hicka är
du i alla fall, och hvem vet
hvilken stor sångerska verlden
går miste om i dig. Farväl,
mitt snälla barn!
— Farväl, kära herre, och
tack för att ni velat mig väl.
Men hellre försakar jag dock
ära och rikedom, än jag
sviker min pligt.
Dä lill-Maj sedan för
gufn-dren berättat sitt samtal med
den främmande herrn, blef
ban mycket, vred öfver att hon
cj antagit hans anbud.
— Enfaldiga fjolla, hur
kunde du vara så dum och säga
nej, när ett. cndii ord kunnat
1 göra dig till en grcfvinnas
jeinn-like. Tro mig, ett sådant
tillfälle återkommer ej.
– Det önskar jag ej heller,
sade lill-Maj bestämdt. Jag
hade ju lätt dragas med ett.
ondt samvete under nil min
grannlåt, om jag låtit
öfvertala mig att lemna mina
käraste på jorden blott för min
egen lyckas skull. Men nu
tror jag att jag måste licge
mig af hem igen, tv Malts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
