Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•316
Andersson har visst länge
varit färdig mod sin båt. Adjö,
gufnr, var oj bin g ro ledsen på
mig.
Hon gick frain och kysste
honom vördnadsfullt pä
|landen, tnen gufadron var för
vresig för att svara annat åti
genom en stum nick.
Då de gamla dcrhemma
fingo höra Iill-Maj’s
hjeltcinodi-ga sjolHörsakolse, kunde do oj
nog beundra henne. Do kysste
bonne, rörda ända till tårar,
och lill-Maj var bestämdt
mycket lyckligare då, i känslan af
sin uppfyllda pligt, än om hon
följt dou främmande herrn till
ära och anseende. . . . ta.
Hafrelandet.
(Fort». fr. u:o 39.)
Lasse betraktade förvånad
dc små lekande varelserna.
Dc tycktes alls icke låta
störa sig af hans närvaro. Do
voro så fina och nätta, liksom
af ros och lilja, med stora,
strålande ögon, glänsande
lockar och fylliga, skära kinder,
just såsom ban sett Guds
englar afbildade. Mon så
fängsla ndo det än var att åskåda
denis lätta rörelser, drogos
lians blickar med
oemotståndlig makt bort till den
ensamma hvita gestalten. Han blef
så vek om hjertat, sä
underlig till mods, till hälften
sorgsen, till hälften glad.
Längtansfull sträckte ban sina
armar mot det stilla, beslöjade
väsendet. Liksom tveksamt
dröjande trädde den höga
an-dehamuon ut tir den lekande
barnaringen och sväfvade
sakta fram emot honom.
— Moder! moder!
utropade Lasse liten, bäfvande i sitt
innersta.
Då tycktes det honom
såsom om hans öra hade nåtts
af en knappt förnimbar
smältande fjerran ton från
kyrkoklockorna i förening med del
matta bruset från orgeln ocli
psalmenia, ban fordom
sjungit vid sin moders sida i det
lilla socknekapellet; oeh när
ban säg upp, stod lians
moder framför honom i
skinande, hvita kläder. Täekelset,
som dolt honnos anlete, hade
likt en gördel fallit åt sidan,
kring pannan bar hon ett
tindrande etjernediadem och vid
skuldrorna stora, hvita
vin-gar.
Villrådig tittade Lasso liten
på don sköna, högtidliga
gestalten. Var detta höga,
bevingade visen, som stod
framför honom, hans fattiga moder
från det ringa torpet, hon som
i tidiga år vysajat honom till
sömns, med hvilken ban
plockat bär i hagen och vallat
getterna och till hvars
underbara sagor han fordom do
langa vinteraftnarne lyssnat i den
låga stugan vid det
sprakande port blosset? I)c bländande
hvita kläderna liknade ej lians
moders torftiga, simpla drägt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
