Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•330
olikn. .Ing går som ett ljumt
bsid öfver midten nf jorden,
och jng skälfver nf köld vid
polernas isberg. Alång»
millioners millioner varelser lefva
i mig, från den stora
hvalfisken findö till de osynliga
kräk, af’ hvilka tusen bo i en
enda vattendroppe. Alla hafva
sitt olika lif, och om jag
berättade allt, skulle du blifva
gammal och grå, innan jag
hunnit till mer än början.
Huru skulle du kunna förstå en
så ofantlig saga? Gå hellre
till ett af mina smil barn.
Fråga girsen i Hasselviken huru
fiskarne lefva, och ban skall
kanske berätta dig något, som
du bättre förstår.
Tack, djupa haf; det är som
du säger. .lag vill fråga den
lilla föraktade girsen; ban vet
blott en mycket liten del sif
din stora saga, men ban vet
huru det är vid våra stränder,
och detta 1’örstå vi bäst.
Girsen säger: det är icke
alltid så mörkt i hafvet, som
ni menniskor tro. Jag har
icke bott i de milstljupa
oceanerna ; der måste ju vara vid
bottnen beständig natt. Men
hår i våra haf skilja vi alltid
dagen frän natten. Vi se
ofvanför oss en rund, mattröd
skifva, som dunsar på
vågorna, Det är biuitnelens sol;
hon skiner igenom vattnet pä
alla vester i sjön, och de
sträcka sig efter henne, såsom ett
barn sträcker armarna efter sin
moder. Ilar du någonsin rott
vid en lugn strand och sett
från båten ned i det
genomskinliga vattnet? Hvilka
mjuka, finbladiga vexter dernere!
Det är som högstnniiniga
skogar, som gröna parker, som
präktiga trädgårdar. Vi
simma om sommaren i biifssolctig
blekröda ljus genom våra
skogar af sjögräs, öfver höga,
mossiga berg och ujupn,
gyttjiga dalar. Vi frukta icke,
likasom ni, att falla frän
branterna och stöta oss emot
stenarna. Likasom edra fåglar
flyga högt upp under molnen,
så flyga vi utan möda högt
upp vid vattenbrynet och titta
nyfikna mot den okända verld,
söm rör sig i luften öfver oss.
Vi se edra båtar och edra
skepp gä högt öfver våra
hufvuden, likasom ni se molnen
simma öfver eder i lufthafvet.
Stundom se vi ett par
mennisko-fötter plaska i höjden: det få
ni icke se, tv ingen gosse
eller Hicka brukar simma bugt
upp i luften. För öfrigt bo
vi helst pä bottnen af hafvet,
ty der är vår åker oeh äng.
Vi plöja icke, vi så icke, och
likväl sörju vi aldrig för hvad
vi skola äta och dricka, ty vi
vete ju att vår himmelske
fader drager försorg om hvad
vi behöfve.
På sena hösten, när det blir
mörkt i den öfra verlden, blir
det ännu dystrare uti hafvet
Då lossnar sjögräset från sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
