Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$
t ill st runden, Utan utt ha
funnit något vatten att ösa i
farfars hytta. Redan ville hon
för andra gången vånda
tillbaka till ekstocken, när hon
blef varse en djup klyfta i
berget, som stupade ned emot
sjön, och i klyftan var ännu
regnvatten, . ty den hade legat
i skuggan för solen.
Lisnlill blef nu ganska glad
och klättrade, så långt hon
kunde, utför det branta
berget, för att räcka till klyftan.
Men vid »let. hon räckte ned
hyttan, var hon nära att falla,
och då slant hyttan ur hennes
hand och föll i sjön: En
vindpust susade fram, fick fatt i
oyttan oeh bortförde henne från
stranden uf. mot det vida
hafvet. Adjö, bytta!
Se så der, sade Lisalill, nu
år det åter igen lika långt
som bredt. Hvarmed skall jag
nu hämta vatten åt farfar? —
Och så satte hon sig på
berget och begynte gråta så bit—
terligen, att tårarna trillade,
som kråkbär ned i det blå
hafvet.
Om en stund tänkte hon:
hvad är det värdt att sitta här
och gråta, när farfar är
törstig och väntar i ekstocken?
Jng vill göra mig en rifva af
näfver oeli hämta honom
vatten ur klyftan.
Sagdt oeh gjordt. Hon
gjorde en nåfvorrifva och begynte
åter klättra ned utför berget,
Dä såg hon händelsevis ned
i sjön och såg någonting
glimma i vattnet. Lisnlill blef
nyfiken, skörtade upp sin
klädning, steg neil i vattnet och
uträckte sin arm efter det
glimmande föremålet. Det. låg
ej djupt, och strax derpå höll
hon i sin hand en skön skål
af finaste silfver.
(Slut följer)
Sländan gör skymningsvisit hos sina smà vänner.
AV hviner höststorm kring kojuns knut,
Och lust har ingen att vandra ut,
Ty regnet våldsamt mot rutan jäskar,
Och höstvind sorgsen derute hviskar,
Der oupphörligt han jagad ilar
1 mörkret, som öfver jorden hvilar.
Kring muntra, /lammande brasans sken
Ni er församlat hvarenda eu;
Er Slända nogsamt er alla känner,
Vi äro längesen goda vänner,
lilaml er, vid brasan, om jag det /inge,
Jag ville torka min våta vinga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
