Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(5-2
honom och skogens konung.
Men han I .It sitr ej märka,
titan sade till trollet: hämta min
silfverskål! Trollet hämtade
skålen, och den var så
underligt gjord, att hvarochen, som
drack ur den, måste glömma
det, som hau hade kärast i
verlden.
Unda Marina flöt som en
silfvervåg in i det gröna
palatset och neg för sin fader.
Hvar har du varit så långe?
frågade konungen. —
Prinsessan svarade: Jag har lekt
på sanden och kastat lyra med
blommor. Men skogens prins
tog min snäcka, och nu har
jag kommit för att hämta cn ny.
— Olydiga barn, banuadc
konungen, det må vara för
denna gång, men gör icke om det.
Se bår, tag min silfverskål i
stället för snäckan, och hämta
mig rått svalt och sött vatten
från någon källa i norden, ty
jag ledsnar att ständigt dricka
det salta hafvet, — Inom sig
tänkte konungen: min dotter
skall dricka ur skälen och
glömma den unga prinsen för
alltid.
Unda Marina tog skålen och
flöt ånyo bort öfver hafvets
speglar, tilldess hon fann en
källa vid stranden af Elgön.
Der fyllde hon skålen med
källans vatten, förde den strax
till sina små röda läppar och
drack, ty också hon hade
blifvit törstig i sommarhettan. 1
samma stund glömde bon det,
som bon hade kärast i verlden,
och det var skogens unge
konungason. Men hnn hade vuxit
så fast in i hennes hjerta, att
hon på samma gång glömde
allt annat och flöt tanklös bort
med alla chr andra tusen
tanklösa böljor, som kull ra öfver
hvarandra i det omätliga
hafvet.
Emellertid blef Unda
Marinas silfverskål liggande på
ilen hvita sanden vid Elgötis
strand, och der blef den
hittad nf Lisalill just den
gången, när hon skulle hämta
vatten åt sin törstige farfar.
Lisalill vände skålen med
mycken förundran på alla
sidor och begrep intet annat, ån
att den var förträfleligt grann.
Se, det blir något rart att
hämta vatten åt farfar uti en
sådan skål! tänkte hon vid sig
sjelf.
Strax fyllde bon skålen med
vatten ur bergkslyftan. Ack,
hvad det vattnet perlade klart;
det var ju som blankaste
silfver! Lisalill kunde tj motstå
lusten att smaka derpå och
drack.....
I samma stund kände hon
blodet flyta i sina ådror som
bäckar af is. Det blef så
förunderligt svnlt och tyst inom
henne. Alin de konstiga
tankar, som nyss hade surrat
omkring i hennes Imrnsliga
hufvud, föllo med ens ur flygten
som vingskjutna fåglar, och
der satt Lisalill liksom i dröm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
