Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•377
— Ni gudlösa barn, har ni
ingen skam i er, att midt på
ljusa dagen springa efter den
unge pojken? — Dermed
fattade dc düttrartie i kjolen ocli
ville med väld draga dem bort,
mon fastnade också och måste
följa mod.
När dc nu tågade framåt på
detta sått, mötte de tvä
bönder, som med sina hackor
ämnade gå ut på fältet. De bådo
dem så innerligt, att befria dom.
Bönderna togo hackorna oeh
ville med dem lösgöra vården
och värdinnan och sedan de
andra, men fastnade äfven ined
hackorna och måste följa
efter de andra.
Sedan de redan kommit till
en annan by, mötte de der herr
pastorn och lians klockare. Då
bönföllo de jemmerligt, att herr
pastorn måtte befria dem. Den
gode mannen ville gerna göra
det, fastån ban nog tänkte, att
saken ej stod rätt till; ban
drog af alla krafter i
bönderna, men fastnade och måste
följa med. Mon fastån
klockaren såg huru det giek med
pastorn, ville ban dock ej
öfvergifva honom, utan af
gammal kärlek och kamratskap,
draga honom derifrån, och så
iiniste ban också följa med.
Så gick tåget framåt, allt
längre och längre och de
skreko:
— Befria oss! befria oss! vi
sitta fast och slippa ej lös.
Då sprang mycket folk till
i och det blef stort larm och
skratt men som de märkte, att
saken ej stod rått till, ville
ingen lösgöra dem.
Så kommo de till en stor
konungastad oeh en Btor
men-niskohop följde efter ocli ville
se, huru saken skulle afiöpa.
Men konungen i samma stad
hade cn skön dotter, som ingen
menniska ännu hade sett
vänlig och som, under hela sitt lif,
oj hade skrattat. Just som
tåget kom till staden, lät
konungen ropa ut pa alla gator: den
som kunde få hans dotter att
skratta, skulle få henne till
hustru, om ban också vore en
bondes son.
Då dumlingen hörde det,
begaf han sig genast till slottet
med sin gås och alla dem, som
sutto fast vid den och flere
tusen personer följde med och
larmade och skreko, fastän dc
bakersta ej ens visste, hvad
som tilldrog sig.
Då de nu anlände till
slottegården, lockade larmet
konungen till fönstret och
prinsessan med; men då hon fick se
allt detta, började hon skratta
så högt, att det öfverröstade
larmet.
Dumlingen giek nu med
guldgåsen och dess följe till
konungen der prinsessan
också var och sade:
— Nåväl! nådige herre,
konungsliga majestät, nu ger ni
mig väl er jungfru prinsessa.
Jag är dundiugcD, om ni cj än-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
