Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•375
dufvorna, du knn kommu mol oss. men
fOi-üi mi’tfto du lofva oss nåconting.
— Fnrdren uf mig hvad j viljen,
stille knr]ten, |||ott ej. att jag skall
Utta klippa mina vingar eller snöra fust
min unlil), annars gör jng allting.
- Det forilrn vi ej. svarade
dufvorna, men vi fortlra någonting |tunnt.
För tlet första liren j. korpar,
smutsiga kamrater och Bi en n|il. hvad j
träffen pä. det ni Aste du vänja dip uf med ;
titi fur ej litn annat lin det mim gifver
dit; och på åkern några maskar och
frökorn, mrn smutsiga saker eller döda
djur fÄ.r du ej mera röra, ty då
kän-ner vår matmor genast igen dig pä
|nkten. Sedan Uren j korpnr si
tjufaktiga oeh stjälen allt hvad j kommen
öfver, det får ej ske har oeli du
nöjer dig blott med tlet, som du får. Och
slutligen för det tredje, fordra vi, ntt
du tager bort det otäcka håret på din
n&bh, ditt skågg, så att du kommer
att se mm nt.
— Jng lofvar allt detdcr, sade
korpen, men hvad mitt skägg betrftffar
vill jag ej gerna gå in derpå.
— Men vi fordra tlet bestämdt,
sade dufvorna, vi skola beställa ett möss, I
soui får förrätta harbcrnrctjcnsten.
Då fogade korpen sig deruti och
dufvorna kallade genast på ett möss,
som var deras vän, det kora genast
och het bort håret ända till roten, så
att ban fick ett helt annat utseende.
Men korpen lmde gomn velat ruska
ont mösset, ilå det gungade på hans
näbb, men lian vågade ej ännu
förolämpa sina nya vänner.
Derefter flögo de tillsamman till
gården. Då sade husbondens lilla
dotter till sin far.
— Ser du, pappa, der är cn
alldeles svart dufva ibland våra hvita,
hvarifrån uiå den hu’ kommit?
— Det år ej någon dufvn, sade
fadern, det Br en korp.
— Men han är jn så god vän med
dufvorna, sade hon, och ban har ej
heller något skägg, som korparue
annars hafva.
Fadern vnr sjelf förvånad deröfver.
men korpen, som hört detta, gaf sig
all möjlig möda, att i allt se nt som
en tlufvn. Då ban såg ntt dufvorna
blåste upp krikfvnn oeh bockade sig
djupt, då de talade med hvarandra,
ville han göra nå samma sfltt,
hoekn-de sig djupt oeh höll andedrägten, men
på en gåug gaf lians stämma sig lult,
oeli huu utstötte sitt hesa rop, så art
dufvorna alldeles förskräckta flögo opp.
Men för att ej bringa «in nye vftn i
förlägenhet, stniiniub> de dock qvnr
bredvid honom oeh bådo honom, ntt
tillsvidare låta bli tued sin opassande
höflighet. Derpå strödde Hickan nt
milt åt dem framför fönstret och
ro-pndc dem till sig i korpen följde
också med och satte sig vid fönstret; men
det var ganska obehagligt för honom,
och |inn var glad, då dufvorna åter
flögo liort.
Småningom vande han sig vid sitt
nya lefnadssätt, lät flicknu smeka sig
liksom de nndrn dufvorna och syntes
särdeles sedesam och beskedlig. Men
cn dag satt han på inuren och såg en
död tnullviul ligga på marken. Då
kunde han ej låta bli att smaka på
dess kött.
— Jag har nu ätit idel mjOlig mat,
siide |inn, ett stycke kött kunde väl ej
skada.
Unn flög dervid ned och fattade tag
i mullvaden.
— Hvad skall detdcr betyda?
ropade en af dufvorna plötsligt åt
honom. Hnr du glömt, hvad du lofvat
oss? Låt det genast vara, annars jaga
vi bort dig.
Då lät hon mullvudcn ligga och
flög åter upp på muren; men i sitt
hjerta Tredgades hon på de stränga
dufvorna.
— Jag måste på annat sätt hålla
mig skadeslös, sade han, men jng skall
gå klokare tillväga.
Då sig ban en ting hurn
matmodern beredde ost, och då ostarne lågo
på brädet, före kommo de honom
alltför aptitliga: „Jag måste, ha min del
deraf," tänkte han, men låtsade ej om
någonting, utan flög |neil dufvorna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
