Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(irk gömma några
sockergryns-strntar nipil grnniin, gyllene
pappersband i sin lilla
för-Llädcsficka ffir si<r sjelf och
smil syskonen. Men innan
Iiom gick liort, sti|||lle |inn sig
på sin pall franiför spegeln,
räckte ut tungan så liingi hon
förmådde oeh beskådade den
på det aldra
ttppmärksnmnia-ste. Pa tillfrågan hvarföre hon
gjorde så? svarade hon
ögonblickligt oeh belt naivt: „Ja
ska" se efter hur tungan ser
ut, da den fått så mycket godt
på sej."
I denna genre var lilla Qvarn
Ulla, aldrig blyg eller försagd
alltid tillreds med svar och tal.
Hon är fullvuxen och längesen i
tjenst, tante Emmy har ej sett
henne på många, mänga år.
Hennes käraste stunder voro
dock som sagdt inne i tante
Emiiiys trefliga rum, der
eldskenet från ilen flammande
brasan lyste på den mjuka
gröna och bruna mattan, samt
fladdrande lekte kring den rika
murgrönan och taflorna på
väggen, då hon salt pä sin lilla pall
vid tante Eniinys fötter, och
låste berättelser, hörde på
sagor, eller nyfiket betraktade
några plancher och gravyrer som
lågo på bordet. Bland dessa
fanns ett lite’, enkelt
kopparstick, föreställande en gammal
gölliisk kyrka uti en vild
bergstrakt i Wales, hvilken
särdeles anslog henne för den
rörande berättelse soin förknip-
pade sig ined densamma. Sä
satt lilla Qvarn Ulla äfven en
afton beskådande den gamla
mossbelupna kyrkan, och
staf-vatle fåfängt på den
fremmande underskriften: „Beth
G eilert," hvilket betyder
„Gel-lerts*) graf, (|y säligoch graf
blir på välska språket
uttryckts med snmina ord,) och
den vers som åtföljde
densamma. Tante Em mys åldrige,
käre anförvandt som äfven var
inne i rummet oeli liksom
andra ofta roade sig att prata
med den aldrig svarslösa
flickan. räckte henne då sina
glasögon och yttrade leende: „Se
hår, tag de här på näsan, kan
ske kan lilla Ulla då läsa
bättre," Ulla tog genast
glasögonen, satte dem pä näsan och
tittade vändande hufvudet på
sned, ifrigt och uppmärksamt
på de fremmande orden; men
det blef allt värre, hon såg
icke en bokstaf och sade allt
med glasögonen på den lilla
trubbnäsan: „Här står jag nu!
dä— ä precis som en
qvaru-sten för mina ögon!" Man
skrattade hjertligt och sjelf
skrattade hon med; men tante
Emmy öfversatte nu för
henne underskriften, och
berättade pa hennes enträgna böner
ännu engång den sorgliga
sagan om „Beth Gcllert," en
*) Ej dun tyska författaren, bojfn|is,
utan ch starkare vindthund hum| tillta
iiumii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
