Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stackars vindthund* hviloplats,
som rörde lilla Qvarnulln
än-du till tårar, och äfven djupt
skall gripa ..Trollslfl|iduns’- alla
små lilsnrc:
»Llewellin, den store
|irin-sen öfver Wnles, lindé en
favorit hund, vid nnmn Gellert,
en skrilek fur vargarne, men
sin herres glädje. Dä
Llewellin senare förmälde sig
med en ung och skön gemål,
trädde hunden som billigt, i
bakgrunden, men förblef
likväl, om också mindre älskad,
med hundtrohet sin herre
alltid lika tillgifven.
Llewel-lins varmaste önskan blef hörd
oeh en vacker gosse krönte
hans äktenskapliga lycka.
Öfver allt måste gossen nu
följa den öfverlycklige fadren,
som till och med lät ställa hans
vagga bredvid sitt eget läger.
Engång på ett parti i de
vilda bergen, hade Furstinnan,
hindrad af en lindrig sjukdom,
icke kunnat åtfölja sin gemål,
men likväl fick hans lilla son,
vaktad af en amma, ieke
lemna honom. Man hade öfver
natten hvilat i en eländig
hydda, och i arla morgonstunden
uttågande på jagten, lemnade
Llewellin på några timmar
sin son i ammans och den
trogne Gcllcrts värd, icke
fruktande någon fara för honom
under den djupa fred, soui då
herrskade i hulde|. Amman
bedårat! lif samma säkerhet,
begagnade hastigt sin frihet
och gick bort för ntt träffa en
bekant i grannskapet,men
hunden ensam följde strängt
lydig sin pligt. Han blef
derigenom gossens räddare — tv
en varg, som såg ensamheten
i kojan, hade smugit sig in,
oeh ausåg redan barnet såsom
sitt säkra byte, då Gellert sprang
fram och efter en lång strid,
sjelf illa sårad, öfvervann och
dödade sin fiende.
Simmande i blod, lade lmn sig ned vid
vaggan ömsom slickande
gossens späda händer, ömsom
sina egna sår. I detta
ögonblick återkommer Llewellin
med jagtspjntet i handen,
träder in i hyddan, och ser med
förfäran rummet, och sin son
öfverhölj da med blod, samt
hunden lutad öfver vaggan.
Förvillad af fasa och vrede,
tror ban att denne dödat hans
son, och rasande stötte ban
(lef med hullingar försedda
spjutet i det trogna bröstet.
Med de klagande ögonen
vånda mot sin älskade herre, och
i djup undergifvenhet ännu
engång smekande, hvifta||de med
svansen, dog det ärran djuret
under ett sönderslitande skri
af smärta, och knappt hade hans
sista jämmerljud bortdött,
förrän Llewellin blef varse den
dödade vargen utsträckt pä
marken och sitt barn mildt
leende i vaggan. Enligt
sägnen förföljde sedermera den
trogna Gellerts qvidande
fursten både natt oeh »lag, så »It
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
