Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inni till lilius minne upp bygde
ett monument, |i:1 hvars plnts
ärtnu en gammal götisk
kyrka står, hvarest ban liinge
gjorde stränga botöfningnr..,
.Sn lydde den rörande sagan
0111 »Beth G eilert". e*m*
De fem trollena under
höberg-ningen.
(Snnn händelse).
.Elionl Hvad ar det du sitter der
nch lurar framför buken? Du gjorde
l||illi e i ntt kom inn ut i skogen med
mig-, rö]nn|e skämtande Hjalmar, i
det lian skuffade till sin yngre bror,
som i familjen vanligen kallades
.professorn". -
„Nåh! jng slipper vill ditf ej
nn-nars-, svarade godmodigt Harald. „Scr
du; hvem är det som kommer der",
frå-gnile Hjalmar skruttnmla. rÅh. det
ar ju Elin, med sin långu Inlmn. Hon
sade, nil mani inn tyckt det vnru för kallt,
för henne, att gå i bara klflduiiigcn,
då hon nyligen varit sjuk oeh si
hittade hon pn att kläda sig i Siris
làn-ga talmii", svarade Harald. .Kom
liit Elly", ropade gossarne. .Vill du
komma med? Vi gå all ata bttr i
skogen.1’ .Ja visst, mina kärn barn",
tvärade Elin leende. Hon började
gnola: _p/t berget år jag- etc. Nu
kommo äfven Anna och Kuno
springande och Hjiiliiinr kommenderade:
.höger om, marsch!" Ack. så
herrligt det var. der ute, i skogen.
Harald ångrude sig ij alls öfver litt ban
kommit med. Bären» stodo så röda
nch friska mellan do grön» bladen
och örrrefvorna trasslade sig så
sällsamt inom hvarandra. — ,Vit du
Kuno", sade Elin efter ca stund, Jug
lyekcr litt vi kunde bygga osa Ii5r. på
Ix-rgsklintcn, en liten innsshyddn".
Kuno svarade: .det vore visst bro
roligt. men vi två kunde det ej. Du
Elly orkade Oj ensam hemta ull
mossa. som behöfdes dertill och jug
kunde ej allena bygga hyddan.- — -Vi
skola be de. and™ deltaga", sade Elin,
,oeh dit. min herrligt» Cicero, liar
talat förtjusande vill. — Hjalmar.
Anna. Harald kommen liit!u Snart
kommo dessn fram. rIIf>ren barn I
Ginge det ej nn. alt vi har, med
förenade krafter, skulle bygga en hydda, der
vi knnde stekn pototc- oeh i
hvilken vi kunde bo, frågade dem
lilit!, med snusförnuftig mill. „Jil, ja
del skoln vi". Det blef beslutet
under allmän glädje och företaget
skulle genast begynnas. Harald sprang
hein efter en stor korj;. I den
skulle de slapu mossa. I berget fanns en
ingröpning, nflrn det ställe, der
hyddan skulle sià. I ingrOpntngen fanns
inull och i den växte blåbärsris,
hvilka dignade under bOrdun af rle
största blåbär bnrnen någonsin sett. Så
tyckte de åtminstone i sin förtjusning.
Ingröpningen kallades: rHjalmars
trädgård". Så fnnns der elt stort, djupt,
rundt hål, i hvilket lades vatten,
hemtadt fiitii en närbelägen källa.
Denna, i barnens tycke utmärkta brunn,
fick iiamiiet „S:t Haralds källa".
Nära intill hyddan stoilo två små
björkar och rjj liten tall, detta ställe
kallades -Elins skog". Snurt tog
mossan närmare berget slut och då det
blefve svårt att släpa den stora
korgen. i den täta skogen, beslöt man
nu klifvn öfver gärdet, som stod
nära intill berget. Det inhägnade
utgjorde en äng, temmeligen sumpig
dertill och i början uf den bergndc
folkel liö. De skrattade och förde
stora salar in i ladan. — Den långa
ängen och det doftande höet förtjuste
barnen oeh ännu gladure blefvo de,
då de markte uårn intill gardet en
mängd de skönaste, mörkröda
åkerbär le mol sig. Gensst börjades ett
nytt sorts arbete och korgen kastades
på gärdet. Suart försvunno åkerbären
för de ifrigt sysselsatta fingrarne och
rlå inlet bär mera latins i|vnr, började
man prata om elfvor och
tomtegubbar. Strax var Elin |Urd i g ntt
föreställa en elfva. Hon kastade sin stora
ball i gräset och svängde sig ikring så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
