Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
llKJ
Hundraåriga Susanna,
krokig och lutad mot en krycka,
inträder.
Susnn uti.
Lefver ännu en, som visste
Nämna Törne rosas namn?
B a rb ra.
Kära mor, ni hörde miste;
Gå till lugna kojans hninn!
FI o re s ta n.
Vet ni något om prinsessan?
Sn san na.
Yngling, vissnad är min famn,
Sekels snö bär jag på hjessan;
Men om Gud mig straffa vill
Med att än ett sekel till
Vänta uppå grafvens gömma,
Aldrig kan jag dock
förglömma
Denna undersköna, ömma
Ljufva Törneros, som var
God mot mig i barndoinsdar.
C Hon fra mc isar ett par
guld-sydda skor)
Ser du, dessa skor hon bar,
Hennes kungwfot de täckte,
Men hon ömt åt mig dem räckte
Och stod sjelf barfota qvar,
Märker du, jag än dem har!
O, var god emot de arma!
Ädel handling kan ej dö:
Hvarje gång vi oss förbarma,
Så vi ut ett litet frö,
Som ännu ur seklers snö
Blommar upp i minnen
varma.
Florcst a n.
Tack, du gamla! Nu friskt
mod!
Bort med hvarje blek förfäran!
Ut ur slidan, klinga god!
Nu vi våga lif och blod
C?
För den dyraste klenod:
Dygden, skönheten och äran!
(lian drager sitt svärd och
hugger in på törnhäcken.)
B a r b r a.
Några galningar jag sett,
Men en karl, så utan vett.
Såg jag aldrig så komplett
Hufvudet mot väggen siglar
Nu går klockan ren till ett,
Buckabässcn dör af svett.
Florest a ii.
Seger! Muren börjar svigta!
(I/(tu genombryter häcken och
försvinner’)
Bar b ra (förvånad)
Se på den! Jag tror lian högg
sig tvärt igenom. Nå, det var
ingen konst. Jag sade ju, att
det är bara prat med del
förtrollade slottet.
Susanna.
O, att mina ögon skulle
An se detta under ske!
Bräckt är sömnens gröna kulle,
Slut är hundraårigt ve,
Och Susuana skall få se
An sin barndoms engel le.
D o r i il a (glade inspringande.’)
Mor, mor, under öfver alla
under! Jag gick i skogen och
gret öfver den stackars prins
Aladin, gom den nedriga
spindeln spann i sitt nät. Då
mötte jag en skinande fé med
krona på hufvudet. Gråt icke,
sade hon. Jag är fén
Ljusöga och förkunnnr dig en stor
glädje. De hundra åren äro
förbi i dag precis klockan tolf.
Förtrollningen är bruten, törn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
