Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
as:
i*2
florsklädnigen, så gal’ henne
barnen namnet: »Florinchen"
eller »den lilla florsprinccssnn!"
och snart kallades hon så af
alla. Då hon blef femton år
gammal, gick hon icke längre
i skolan — der hon hade lärt
sig så föga — hon skulle bli
konfirmerad! »Nu är det tid,u
tänkte hon, „att jag får min
rtorsklådning!" oeh hon
påminde modren om sitt löfte. Då blef
denna mycket bedröfvad, ty
hon hade trott att hennes
dotters hjerta nu var sysselsatt
med helt andra saker; och
genom allvarliga förmaningar
sökte den stackars modren
godt-göra hvad hon för flera år
tillbaka felat genom sina
oöfver-lagda ord. Ilon sade den
dåraktiga flickan rent ut, att hon var
en fattig limkokarcsdotter, samt
att det anstode henne bäst, att
åtminstone dessa tider
bannlysa alla fåfängliga tankar ur
sin själ, och att rätt ur
hjertats enfald bedja till Gud att
lian häruti liulpe henne.
Flo-rinchcn hörde på allt detta med
mörkt anlete och stor
bedröfvelse ; men det var ingen sorg
som kunde behaga den gode
Guden. Med sänkt hufvud
gick hon genom sin fars
trädgård, i hvilken hvarken träd
eller buske växte; hon gick
öfver den lilla spåug som var
lagd öfver bäcken som
brusade bakom trädgården. Hon
gick ut på fältet, som låg på
andra eiuan om flodeu, och stod
fullt af grön brådd, och dit
längre, allt längre. Så koin
bon slutligen till skogen. Vid
dess bryn stodo unga björkar,
längre bort dunkla granar och
slutligen blefvo träden sä
täta, att den lilla Horsprincessan
knappt kunde tränga igenom
dem; men allt längre och
längre gick hon. Tillbaka till
det torftiga hemmet, till fader
och moder hade bon helst
nl-drig mera återvändt, emedan
de ej kunde gifva henne det,
hvartill hennes längtan stått
allt sedan späda
barndomsdagar. -Ack. om det ännu
funnes feer!" suckade hon, och
knappt hade hon uttalat
dessa ord, så stod plötsligt en
hög gestalt framför iienne, belt
och hållet höljd i silkesflor,
hvilket ån likt ett glänsande
guldgrönt, och än som ett
dun-kelblått moln kringflöt henne.
Ja, denna drägt var vida
vackrare än drottningens af Saba
klädning, pä hvilken kusinen
hade öfvat sin skicklighet.
»Hvem vågar intränga på
mitt område?" frågade fécti,
ty cn sådan var det. »Vore
jag ej i dag vid så ypperligt
lynne, emedan det är min
enda dotters födelsedag, så
skul-lc jag genast vidröra dig med
mitt trollspö, och förvandla
dig till en gräshoppa eller ett
möss; men nu råder jag dig
att aldrig mer intränga i mitt
rike."
»Ack!" skrek lilla florspriu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
