Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
O
huru jag iln frågnde, kunde
dock ingett berätta mig
livil-kcn gemensknp den haft med
lians död och hvem som rest
denna ofantliga grafsten, och
detta hade jag likväl alltför
gerna velat veta, liksom
troligen äfven j mina unga
vänner?
Dä jag låtit min vagn
qvar-blifva vid vitfiol verket och det
var sak samma om jag sent
eller bittida ankom dit, så blef
jag långt efter min glada
reskamrat, nedsatte mig midt
e-mot den mossbelupna stenen
pà en omkullfallen trädstam,
oeh väntade att få höra hvad
gråsen i aftonstunden skulle
förtälja hvarandra, ty jag
visste att det var deras
samtals-timme, och måhända erinrade
de sig just i dag gamla
historier och sägner. Månen
uppsteg långsanit. öfver träden, oeh
att hon ägde inånga vänner på
jorden, kunde jag nu rått
tydligt varsebli, ty till och med
det minsta Ii Un. grässtrå
skyndade sig att med sina svaga,
darrande händer hålla framför
henne en rund, liten spegel,
uti hvilken hon kunde
beskåda sin glänsande bild. De
visste väl de fina gräsen att
månen, enligt berömda personers
sed var en smula fåfäng. Mon
upptog det ock med märkbart
välbehag, oeh lvste så vänligt
CT » c
ned på de ödmjuka, små
örterna, att. det var en riktig
fröjd, oeh nu börjades i blad,
buskar oeh gräs ett ifrigt
hviskande.
Nu hör jag emellertid ieke
till de personer som höra
gräset växa, men då jag allt ifrån
min ungdom stått på
vänskaplig fot ined äng och skog,
buske och lund, ja med bela
naturen, samt till och med redan
som liten flicka funnit de
dol-ilaste fågelhon, de tidigaste och
vackraste smultron, de
sällsyntaste blommor, så märkte
jag snart att jag nog förstod
det som pratades och
hviskades omkring mig, och att jag
riktigt spetsade öronen
kunnen j nog tänka er. Först
urskilde jagtotelns fina stämma;
hon hade skjutit tipp i höjden
lång och smärt, och erinrade
mig ovilkorligen om de långa
n > o
oeh gängligt uppvuxna flickor,
hvilka äro bekanta under det
satiriska binamnet:
»Backfisk"*) och nyfiken var den
unga titeln förfärligt nyfiken,
och vill nödvändigt veta,
»hvarför silfverpopplarne der midt
emot begagnade tvenne
klädningar på en gång, och än
framvisade den hvita, än den
gröna"? sedan frågade b ön om
någon visste när elfvorna
å-terigen skulle dansa pä ängen?
och hvar ollonborren köpte
oljan till sina små lampor?
icke långt derifrån stod ett långt
och magert sknfgräs, botade
med fingret och förbjöd det o-
•) Stekt tisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
