Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80&
långmodig, mer. stör i kraft.
Unns väg är i storm och
tjocka moln; marken darrar. Ii fi I—
hbergen remna, och folken
förfäras för Herrens domar". —
O Herre, haf förbarmande med
dej mänga små barn äfven i
vårtids Ninive, att de icke må
förgås, titan vandra för dig i
dvgd ocb rättfärdighet 1
’ Z. T.
En fyrväppling och ett
stjernfall.
På ängen, i det doftande,
höga gräset, der tusentals
älskliga blommor gömde sin
blyga fägring, låg en ung flicka
ocb hvilade, llon var utan
hatt och lät de varma
solstrålarna obehindradt, leka öfver
hennes guldgula hår, och
rosiga kinder, under det hon
tillslöt. ögonen och inandades den
friska doften af
ängsblommorna. Hon njöt synbart, och
allehanda glada tank ir
svärmade. i den unga flickans hufvud.
Hon öppnade Ögonen och
betraktade tankfullt en fin
solstråle som darrade på hennes
hvita hand: ..hvilket lif vore
det ej att vara en sådan liten
stråle", tänkte hon, „oeh få,
så klar och skimrande, blicka
omkring på alla föremål; att
få lysa pä de små blommorna
och med en kyss väcka dem
till morgonens friskhet! Att
sedan få titta iu i de fattiga
kojorna och göra dcin ljusa
och glada! O, dä vore det
vårdt ntt lefva, det vore ett
lif, fullt af poesie och
skön-bet. Hurudant är mitl lif nu,
deri förekommer nästan
ingenting annat än ntt åta oeli
dricka och sedan sofva på maten;
— det är bra svårt att ej som
jag ville kunna omskapa hela
det prosaiska hvardagslifvet,
att kunna ge livar menniska
ett visst mål att sträfva till,
i stället för att allt nu går sin
vanliga, outhärdliga snäckgång!
, Skall jag aldrig kunna likna
en solstråle, skall jag aldrig
bli oumbärlig för någon, och
få göra alla menniskor glada,
som jag sjelf?"
Tankfull blickade bon ned
framför sig, hennes öga föll på
en liten växt, som blyg och
osedd, gömde sig mellan dc
höga böljande grässtråen. Ett
rop af öfverraskning undföll
henne, bon sprang upp, bröt
den lilla växten och
betraktade den glad; „IIuru, en
fyrväppling bär, det måste
betyda något, kanske blir min
önskan uppfylld; barnslig är den,
tnen dock siI varm. Jag skall
gömma denna lilla spåman,"
tänkte hon och begaf sig,
litet begrundande på hemvägen.
— Ären gingo, den unga
flickan blef fullvuxen, och,
henne sjelf ovetande, hade hennes
en gång så lifliga önskan
småningom blifvit uppfylld. Hon
var en solstråle i sitt hein,
älskvärd, mild och vänlig mot alin,
oumbärlig så för stora som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
