Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•309
sin.4. Hon val’ en städse
välsignad solstråle i de fnttigns
hein, der hennes varrnn hjerta
hade ett rikt fält att sprida
fröjd oeh lycka. Ieke mindes
hon den lilla gömda
fyrväpp-lingen, förrän hennes far
engång sade: „du är som en
stråle af 1’riil och glädje i vårt lilla
hein, Gud välsigne d ig derföre!*
Då vaknade minnet af
solstrålen och fyrvåpplingen hos
henne, hon fnnil »len sednare, i
sina gömmor, invecklad i ett
litet papper pä hvilket hon
skrifvit: „till minne af en
ögonblicklig. barnslig önskan, som
väl aldrig lär bli uppfyld,"
nu tillade hon: .,lilla
fyrväpp-ling, du höll det, som du låt
mig hoppas, pappa sade att
jag är mitt hems sol, Gud
vare’ lof!"
Hur lyckligt var oj nu
hennes lif!
— Och åter gingo några år.
Vår älskvärda flicka blef gift
med en rättskaffens nian, och
mor till en liten späd och
sjuklig gosse. Intet skulle felat i
hennes lycka, om blott ej don
lilla älsklingen lidit så. I tre
år hade nu dou unga modren
outtröttlig vakat vid hans
sjukbädd, hennes förr sä friska
kinder voro nu tärda och bleka,
oeh ögat brann så oroligt, och
matt efter det myckna
vakandet hos barnet.
Stackars unga mor!
Vi so henne nu, en vacker
stjcrnkl ar qväll, som vanligt,
sittande vid sin gosses bädd,
der han ini sof en orolig
slummer. Gardinen var
uppdragen, oeh hon blickade med
tår-lösa ögon, bedjande upp mot
det tindrande himlahvalfvet,
— der, deruppe nuiste ju
förlossningen fitiiins.
„Herre", suckade hon, om
ban ej mera på jorden blir
frisk, så tag honom, tag
honom bort — och om ån mitt
hjerta skulle brista, så befria
honom ändå, allsmäktigt".
,lag-kan ej se honom lida så! Jag
lägger honom ned för Dina
fötter, Du förskjuter ju honom
ej! För Din kärleks’skull, låt
honom få ro!
Den arma, förtviflade
modren, knäppte bedjande hop
sina händer, oeh blickade
ån-gestfullt mot himlen, liksom
hon derifrån väntat tröst och
hjelp, I detsamma föll en
bländande klar stjerna neil, oeh
försvann mot den dunkla
jorden. Ett lyckligt leende
upplyste don bedjandes ansigte.
-Allsmäktigt’, Du har hört min
bön, — der, slocknade Imia
mitt enda barns stjerna, ban
skall då få frid — o, tack!"
Och stilla smög hon sig bort
till den lilla bädden, der
hennes förstfödde hennes älskling
sof. Hau log så lycksaligt,
som endast de oskyldiga
englarne le. Andlös lyssnade hans
tnor, men hon hörde intet
mera, det oroliga, lilla hjortar
hade upphört att slå. ,,Mitt barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
