Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösa skärf och tyckte at|
deras lilla skatt blef bättre
an-välld dä den gafs åt den
gode gubben, som gjort sig så
mycken möda att roa dem, än
om de för densamma skulle
hafva köpt sig pepparkakor.
Hatten sträcktes länge fram
åt advokatens son innan |inn
bevärdigade den med sin
uppmärksamhet; slutligen
framdrog han ur sin ficka en
shilling; det var mer ån sex
pences i hatten: — Jag tar
dessa småpengar och ger en
shilling i stället.
— Gud välsigne er, herre,
sade spelmannens gosse.
Men då han tog den
shilling, som advokatens son så
behändigt smugit i ilen
blindes hatt, märkte ban att den
icke lindé något värde alls.
— Jag fruktar för att deri
ej är äkta, sade den lille gossen.
— Och jag åter fruktar, att
ni ej har någon annan, sade
den unge Case med ett
förolämpande skratt.
— Jag kan icke låta den
gå vidare, ifrade gossen: se
sjelf, knnternw äro belt gula:
koppnru skiner igenom; ingen
skall taga emot den.
— Det är er sak, sade den
grofve Case i det ban sköt
undan hans hand, ni kan lika
väl som jng få den ntt gå om
ni bär er skickligt åt. Nu
se-dan ni engång fått deri, svär
jag på, att jag ej mera tar den
tillbaka.
— Det är orätt! mumlade
flere röster.
Ehuru den lilla
församlingen var behcrrskad af ett
synbart tvång, kunde den icke
längre återhålla sin ovilja.
— Hvem har sagt, att det
var orätt? utbrast den lille
tyrannen med hård röst, i det
hnn kastade en oförskämd blick
pä sina domare.
Straxt i böljan af detta gräl,
hade Susannas bröder gripit
henne i klädningen för nit
hindra henne att aflägsna sig;
men bon tog redan sjelf så
mycken del häri, att bor. af
fri vilja stannade qvar.
— Fins det någon bland er
som förstår sig på pengar?
frågade den blinde.
— Jo, der står slagtarns son,
sade den unge Case, visa
honom min slant.
Det var en gosse med en
sjukligt utseende, och nf ett
ovnnligt fredälskande lynne.
Tom Case trodde, ntt hnn ej
skulle våga vittna mot honom:
emellertid sade ban efter att
länge hafva tummat om
slanten med tveksam röst, att ban
fruktade det den ej vore
alldeles bra. — Dcrjiå vände han
sig till Susanna, för att från
sig afvända Torns vrede, ty
dennes ögon blixtrade redan
hämndfullt: — Men se der
står Susanna, som bättre än
jag förstår sig på sådana saker.
— Ja, jag litar på henne,
sade den blinde; 0111 bon sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
