Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•370
Då mnn liar mycket b råd t att resa bort;
Dock skall hon återfara inom kort. —
Nu åter solen uppå himlen strålar;
Naturen uti bjert a färger prålar:
Förstörelsen dock icke döljas kan,
Men hvar är orostiftarn? — der, minsann!
lian står och visar sommaren lång näsa;
„Adjö! madam, och lycka på din resa."
„Vanartige", så lyda sommarns ord,
„Du är den vildaste på denna jord.
Men vänta blott: snart kommer gubben vinter:
Då är det slut med dina arga fintcr. —
Och ni, små blomster, som jag älskat så.
Mitt sista afskedsord j skolen få:
Väl känns det tungt att skiljas från hvarandra,
Men detta få vi, kåre barn, ej klandra:
Det är bestämdt utaf en högre makt.
Dock veten .1 att snart i större prakt
Vi komma att hvarandra återfinna,
Farväl!* Och nu hon skyndar sig att hinna
I lämplig tid till sOderns land igen,
Och många foglar små gå med sin vän.
Och liten Rosa vid fönstret står,
Och ser hur’ sommarn från norden går,
Hur’ hösten träder i hennes spår,
Och ensam nu uti nejden rår.
Nu år all glädje ju lagd på bår:
Och se, i ögat en liten tår
Ses smyga fram, hon ej derför rår.
Hon vill ej se, huru hösten slår
De stackars bladen i lundens snår:
Till sina dockor hon stilla går.
Men broder Otto ban nog förmår
Att tukta hösten, så det förslår,
Sin kask ban sätter på lockigt hår,
Och rask ban ut uti striden går.
Ej länge dock ban derute står,
Förr’n åter man honom skåda får.
Men bort är kasken, och vått hans hår:
„Platt intet jag uppå honom rår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
