Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•371
Den vilde besten, ban sir för svår."
>Sil sagdt, (ill lexan ban återgår.
Men büsten ses kila i ilande bast:
Han ger sig ej hvila, ban ger sig ej rast, 1
Snart bar ban på landet ej mer att förstöra;
Så hastar ban ut för att hafvet uppröra.
Se der kommer ett underligt tåg öfver skummande våg:
Det är hafskungen sjelf med bela sitt glänsande hof:
Najader, sirener, tritoner och hvad de allt heta;
Vida de farit omkring, men nu får man lof,
När vintern stundar, att åter till hemmet sig leta.
Men då kommer den vilda höst
Ilän öfver böljan med larmande röst.
Nu han är just i sitt esse:
Tycker sig vara en väldig bjesse.
Den bytingen har då alls ingen respekt:
Han går emot kungen och bela hans slägt,
Och hofvet ban vänder rakt opp och ned;
Då blifver kungen vred med besked:
»Din odåga, är det väl skick och reson
Att så behandla en kunglig person?"
Förgrymmad drott sedan ned sig sänker
Till gyllene slott, som i djupet blänker.
Vildt då skrattar den galne fyr,
Och stormar på sjön belt hufvudyr:
Och hafsskum högt emot himlen stänkcs,
Och månget skepp uti djupet sänkes.
Men se der kommer en gammal man men längt bort frän
höga norden,
Helt visst ban är den äldste man, som finns uppå jorden:
Ilans skägg flr grått, hans rygg är krökt, och lång är van-
dringsötafven,
Den stackars gubben har väl ej mer alltför långt till
grafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
