- Project Runeberg -  Trollsländan / N:o 1-52. 1871 /
23

(1867-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

innevånare hufva ännu icke vaknat- Men
der’ gardinen drages uppl alla öro
vakna. de äro ej vana vid ntt sofva
länge. Dörren öppnat, uch p« trappan
trä-der ut en ung Hicka klädd i en < nkel men
snygg klädning, merl en mjölkstäfva i
handen Hon springer till ladugarden för ntt
mjölka sina kärn kudilor. som hon kallar
dem och för ntt sedan föra ilem pA betet.

Lctutu in henne och låtom oss inträda
såsom osynliga gäster i huset hvilket
består af tvenne rum. Allt röjer en
snygghet och en ordning som kunde tjena till
mönster, och äfven husfolket vittnar om
detsamma. I det ena rummet står en
äldre men rask i|vinna och blåsor på
elden under kaffepannan under det ntt. en
liten flicka sopar golfvet. Här ser så
hemtrefllgt ut. I det lindra ruinmct
sitter i en gungstol en äldre man rökande
ur en ling pipa. Man kan redan af det
yttre uti honom igenkänna en ganuual
krigsman. Den bistra men tillika öppna
pannan, de stora buskiga mustascherna,
ilen raka ryggen och den stolta blicken
äro säkra bevis derpå.

Mannen Br underofficeraren Sköld, som
på gamla dagar köpt sig detta lilla
ställe, hvilket nog föder honom jemte hustru
ncli barn. Skam till sägandes bör mun
tillägga att gubben Sköhi aldrig luktat
krut, d. v. s. aldrig varit med i krig; men
ban hinkar dock ofta, och det är hans
högsta fröjd, tala om sinn soldatår; då
blir gubben liksom ling på nytt.

Det är midsommaraftonen: allt är
putsadt och fnit till högtiden. Sjelf reser
gubben till skogen med Brunte efter
björkar. hvilka han sedan efter sin smak
ordnar kring trappan och porten. Belåten
och tillfrcdsstBld blickar han scdmi på
sitt verk från kummin fenstret.

Mon dagen har här pl den lilla
gården cj siu stora hetydelse endast derföre
att det Ar midsommarafton. Gubben
Skölds ögonsten, lians gullgosse
kommer friiu Helsingfors der han tagit sin
studentexamen. Man kan nog tänka sig
hnru det gläder pappa Sköld att ega en
son som är student; ryggen blifver allt
rakare, blicken allt stoltare, och det ftr
inan cj undra öfver.

Men hvarje minut sann tiden går framåt.
1 stegras gubbens väntan. Slutligen blifver
! tiden honom för lång här inne; han^går
ut för att möta siu älskling.

Hvad är det som blänker derborta?

— Hvad är det för hvitt?

— Det koinmcr närmare!

— Det är en studentmössa I — Sköld
hoppar af förtjusning ocb i ett nu sinter
ban sin kärn son, siu fröjd, till sitt bröst.
Åtföljd af Pappa rusar den raske,
ljus-lockige studenten upp för trappan in i
huset der en dylik omfamning förestår med
mor och systrar. Aldrig har denna lilla
stuga under sitt låga iak hyst en sådan
fröjd och cn sådnn belåtenhet.

Sedan de första gläiljoyttringnme gått
öfver, samlar sig den lilla familjen på ilen
löfhcprydda trappan, der högtiden till Bra
thchordot är dukadt. Vår raske student
och hans äldre syster Kosa äro
inbegripna i ett lifligt samtal.

— Nå, sötasto syster Rosa! hafven j
såsom vanligt ställt till något nöje för
aftonen ?

— Var cj så nyfiken, det är tids nog
ntt sedan lä se; huru skulle vi i år vara
utan, då vi aldrig varit det förut, och då
itu un bli/vit en så stor herre så är det
ännu större skål att ....

— Se så bain! ropade Sköld, sittcii
cj (ler nu och konserv(• ren för eder
sjelfva. utan låteu undra äfven få del nf edert
pnrlcrande.

— Nå huru gick det för dig i Finska
historien i studentexamen och isynnerhet
om 1808 års krig?

— Ack Tappa! jag kan verkligen ej
säga om jag kunde eller ej! siimmau nf
saken är den att jag Br student!

Kntippt hade lian sagt detta då ett
väldigt skott af en nickhnkn hördes på
|ankring hundra stegs afstånd. Det var
dren-gcn Janur som på underofficerarens
befallning afsköt detsamma.

Bravo! — utropade gubben. Du
skjuter som cn karl.

— Hvad är det som Pappa liar för sig?
utropade Herman glädtigt.

— En festlig inspiration ! svarade
gubben, inblandande franska ord. hvilkas
betydelse ban ej förstod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:43:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trollsl/1871/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free