Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
foriui, eller neil stanna neil
prata pd ilen finn gräsmattan, allt
linni ilet liehngnde.
Till allra först knni den
vänliga, förståndige Aurickeln med
den fåfänga, smäktande Narcissen,
ledda al’ den käeke Junker
Kid-dariporre. Derpå anlände
kejsarkronan med ell belt följe uf
grannt| tulpaner; och emedan
skogsrefvan bugade sig så
särdeles djupt, framför denna
majestätiska uppenbarelse, trodde
Els-betli alldeles bestämdt att bon
skulle föra honom upp på thronen.
Men nej! thronen var påtagligen
bestämd för någon annan, tv
äfven då den bländande liljan kom
ined sin dystre ledsagare
rosmarin, bjöd man henne ej att stiga
upp på thronen.
Den lilla snökloekan anlände
äfven; hon var säkert sjuk, eller
ock kunde hon blott ej uthärda
värmen, ty hennes lilla, täcka
hufvud hängde och hon gick belt
långsamt samt utan att blicka
upp, vid sin följcslagerskas arm
— hon ined den violetta
sammets-hatten — det var
sljuftnorablotii-man — liknade alldeles Elsbeths
mamma i sin gredlina
söndngs-hatt. — Snökloekan hade syster
Barbarns gestalt och hållning
— skada blott att hon ej
upp-lyftade sitt lilla hufvud.
I delta ögonblick uppstod ett
sorl af väntan oeh glädje.
Musi-kanterne hvilka hittills blott ined
lätta stråkdrag probera! sina
instrumenter drogo till med en
fanfar och in |rädde drottningen ro-
sen. förd af riddar eaetus. Man
såg genast, att det. var en
drottning, ly hon hade en gyllene
krona på hufvudet oeli en spira af
rosor i handen. Hon var lika huld
och nådig som förnäm; man
märkte inga törnen p;i henne, och
visade sig äfven bär och der
ett-litet törne, så var det grönt och
mjukt, samt icke det minsta
fruktansvärdt. — Nà, ja! derföre
halle ju också rosen utvalt eaetus
till sin riddare, lian hade taggar
tillräckligt för att hålla på afstånd
alla besvärliga smickrare och
e-laka fiender.
Mun hade blott väntat på rosen.
Skogsrefvan omslingrade hennes
knän och förde henne derpå till
thronen, bakom hvilken
Kejsarkronan lindé ställt sig med
Tulpanerna. Alla blommor bugade
sig lör den intagande, äfven
riddar eaetus böjde knä för henne.
Snöklockan uppreste litet sitt
bleka hufvud och såg dit bort till
honom och rosen — alldeles på
samma sätt blickade syster
Barbara. — Kiildarn måste troligen
ej varseblifva den lilla
snökloekan, tv ban skämtade straxt
derpå med ilen i hennes närhet
stående förgät-mig-ej, som hviskade
111 par allvarliga ord i hans öra
— de gjorde på honom föga
intryck, hans mine förblef hånfull
och gäckande. — Snöklockan
böjde ännu djupare sitt fagra
hufvud och sjönk vanmäktig
tillbaka i armarne på en
barmhertig-hetssyster, det brulin vassröret soui
har sitt hein vid vattnet. — Den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
