Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu brngte den stackars
snökloe-knn liort tViln ilen upplysta sa]< n,
och der ute brusade
qvnrndam-uien oeli hamrade haekspiken.
Först nu började egenteligen
sjelfva festen.
Allt slags Iftttfotailt
blomster-folk liiule ankommit lör att
uppföra (lansen inför sin drottning.
Akt-r I lindor, blåklint, ängsnejlikor,
riddarsporrar, getldad,
prestkragar oeli liljroou väljer, äfven den
lilla stjiifinorslilouiiuaii blandade
sig ined de dansande. De vredo
oeli vände sig, de fladdrade, (le
sväfvade sä det nästan åstadkom
svindel alt endast se ditåt;
Ijä-rilarne hejdade fulla af
förvå-ning sin flygt och kunde
knappast förstå att blommor kunde
fladdra lika lått som de, |y på
gräsmattan skönjde inan lika litet
spåren af deras ijät som hade en
soiniuarfågel sväfvat deröfver.
De dansande gjorde sin sak
ganska väl. Drottningen smålog,
liljan växte ännu högre och
riddarne lofsjöngo högt de konstnärliga
blommorna. Dereinellan spelade
musiken gladt och muntert och
skogsrefvan påskyndade de
senfärdiga pagerna hvilka skulle
bjuda gästerna vin och björnbär
som förfriskning.
Men största fröjd njöto
likväl de, hvilka församlat sig vid
inhägnaden, bloinsteiplebejcrna,
hvilka icke vågat sig inom
densamma. — Sällskapet var
emellertid icke så tarfligt, som inan
kunde tro, till och med
violblom-nian fanns deribland. - Alla
menade väl att den lilla
violbloin-mnns mörka sainnietsklädiiing var
alldeles tillräckligt bra och att hon
nog kunde uppträda i den
bländande sälen, detsamma tyckte
också den erfarna smörblomman,
den kloka gåsörten, den skarpa
tisteln, ja, sjelfva den giltiga
0(1-örten, och då alla dessa sade så,
hade vildblomman tryggt kunnat
lita derpå och modigt inträda i
sälen, men hon gjorde det likväl
ej; det var henne alldeles för
ljust derinne, för högljudt och
larmande. Hon ville hellre en
annan dag besöka sin goda vän
skogsrefvan, då denna var allena
och utan sällskap.
Dansen var nu slut. De
ridderliga dansörerna och de
förtjusande dansöserna bugade sig
djupt för rosendrottningen, och
den skälmska kaprifolien slog till
ett godt slut en så högst lustig
kullerbytta att alla. skrattade högt
och prisade den käcka
equilibri-sten.
Då tystnade basvioler och gigor.
Det uppstod en ininuts tystnad.
Lyssna - der ljuder klangen af
en klocka, den närmar sig — det
är ileu hvita campauulan;
långsamt skrider hon in i salen och
vid hennes sida ser man den
bruna kapucinerkrflssiiu. Detta par
följs med afmätta steg utaf en pater
med gul och röd hatt, hållande den
guldgula oxlåggan vid handen.
— Patern med den gula och röda
iiiuukhntten kastar då han
.skrider förbi en förebrående blick på
riddar cttCtus; i rosens ögon skim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
