Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»len inneligger oiuätligt mycket.
Reformation betecknar egentligen
en ombildning, men en
ombildning, som à nyo sträfvar till det
gnndti, oförfalskade; som med
det samma den frambringar
tid-got nytt återställer det
ursprungliga. Reformationen i de
kyrkliga angelägenheterna under
sextonde seklet var en omstörtning
i den bestående ordningen, der
mycket oskick inritat sig och
vunnit häfd; genom densamma
nedbrötos menniskofunderna,som
magtlystnad och egennytta från
presternas sida upprest, och i
stället blef Guds eget ord,
hvilket länge hållits fördoldt för
menigheten, rent, öppet och klart
fürkunuadt åt alla.
Fastän påfven alldeles
orättvist tillskansat sig mycket stort
inflytande, skulle han väl dock
långe fått förblifva i ostörd
besittning deraf, om ban ej,
öfver-modig af sin stora framgång,
såsom det vanligen brukar gå den,
hvilken lyckan oafbrutet gynnar,
skulle på det mest i ögonen
fallande sått missbrukat sin magt.
För det ban var stadd i behof
af penningar, tillät ban sig det
nedrigaste gyckelspel med hvad
som för menniskan är högst och
heligast; han föregaf, att ban
kunde gifva hvem han blott ville
syndernas förlåtelse, hvilket var
en lögn, och luiii rågade måttet
af sin fräckhet med att.
offentligen försälja denna så kallade
u/lat. Nu stod folkets bildning
mycket lågt, så att knappt nå-
gon utom prestaståndet kunde läsa
och skrifva, hvad var det då
underligt. oin mängden menniskor
höll till godo med sådana dikter
och påfund, samt köpte sig för
en ringa penning bref på den
e-viga saligheten; dessutom må vi
minnas, att nian under
århundraden inplanta! i det okunniga
folket, att. den påfven eller hans
underlydande lyste i bann, den
vore fördömd till evinnerlig tid;
huru naturligt var då ej, att hvar
och en, som möjligen erfor
tvifvel om nflatshandelns befogenhet,
nedtystade dessa som han
fruktade högst kätterska och
straff-värde tankar.
I Tyskland fans emellertid en
man, som var alltför upplyst, att
kunna sätta tro till
afhitskrämar-nes skriftliga och muntliga
försäkringar, och alltför ädel och
modig, att låta millioner
menniskor sväfva i villfarelse och rusa
mot sitt timliga och eviga
förderf, då ban kanhända vore i
stånd att genom ett dristigt, ord
väcka dem till besinning af sitt
verkliga väl. Och denne
högsinte man hette Martin Luther.
Han hade länge plågats af den
djupaste oro för sin eviga
välfärd, och denna oro hade mera
ökats än blifvit dämpad af de
Uiedel, hvilka katholska tron
anvisade ilen ångerfulla och med
sig sjelf kämpande själen. Då
förde skickeisen i hans haml
bibeln, som han dittills, ehuru
annars en mycket lärd man, ej hade
känt. Dermed var ett tåckelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
