Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilit flr slut- Men j, som lin’n en
guvernant och enakildn lärare, j
få*n nrbetn utan afbrott, och j ha’n
inpå lediga tingar, <j heller fri—
stunder; j ären ständigt i arbete
från morgon intill qväll; hvilken
tråkighet det nu skulle varn för
mig! När vi i pensionen hade
slutat vårt arbete, efter vår skrif-,
rit-, musiktimme o. s. v. fingo vi
vara lediga om vi ville, eller
sysselsätta oss med det som
behagade oss... täuken er huru
behagligt det var! Jag försäkrar
er, att j skolen iinnn det
förvånande behagligt, i Suxberryska
pensionen!
Isabella och Mathilda, som icke
funno det det minsta behagligt
alt vara sysslolösa, ocb som icke
önskade se sin uppfostran
afbruten och sålunda öfvergifva alla
sina förhoppningar om ökade
framsteg, , kunde icke förmå sig att
dela denna miss Fnnshnws
sednare åsigt. De påstodo, till miss
Janes höga förundran, ntt de
aldrig märkte sin brist på ledighet:
de snde, ntt de alltid hade
bestämda åligganden och ntt de
hellre tyckte om ntt vara sysselsatta
än sysslolösa. Miss Fansbaw
började skratta: — J behüfven icke
tnla till mig likasom om er
lärarinna vore här, snde hon ironiskt:
— ty jag är ingen
sqvaller-siske... Jag skall ingenting
berätta omdet, som j sägen.
Isabella och Mathilda, soui
icke egde tvenne sått att tnla,
tycktes upptaga illa dessa opassande
ord.
— Min Gud, återtog miss
Fansbaw : — jag hoppas, att j icke
blcfven ondn öfver det jag
stille. Då inan år så här för sig,
så säger man allt, som faller
en in ... Men hvem tillbör
den-na vackra vagn med vapnet på
dörren? fortfor hon, i det hon såg
ut genom fönstret. — Den
stannar vid er dörr; låtom oss gä ned.
Jag fruktar aldrig ntt trädn in
i en salong, der det finnes
sällskap, ty man lärde oss i
Suxberryska pensionen, huru nian
skall visn sig i ett rum. Mistriss
Suxberry förklarade oss, att det
var så alblagligt att vara rädd.
Jag brukade rodna hvarje minut
såsont miss Mathilda, men jag
besegrade snart denna löjlighet,
sedan jng varit någon tid i
pensionen.
Isabella, som lindé läst le f.cys
dvnpère anes fi Uns (en fars
testamente till sinn döttrar), erinrade
sig i detsamma doktor Gregorys
åsigt, ntt „(lå en ung flicka
upphör ntt rodna, hnr hon förlorat
skönhetens mäktigaste behag."
Ilon hade emellertid icke tid, att
anföra denna sats till Mathildas
försvar, ty miss Fansbaw steg
skyndsamt utför trappan, och
I-sabella betänkte, förrän de
upphunno henne, att det icke vore
artigt, att erinra henne om
förlusten af det. mest tjusande i
hennes behag.
Lady Ncvil anlände med
vagnen, som hade väckt miss
Fnnsbnws beundran; det var ett
storartad tillfälle för den unga pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
