Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
trodde mig göra ett nöje genom
ntt erinra mig sdttet ntt särskilja
djur-beståndsdelar från
växt-beståndsdelar. Ni kommer väl iliåg
den dagen, då jag brände mina
hästar; ni lindé lärt mig ntl göra
denna åtskilnad. och då
Mathilda ville veta hvaraf hennes ask
var tillverkad, gjorde jag det der
försöket.
— Ah bevars! sade Mathilda
ined godhet, — du har ieke gjort
mig stor skada med allt detta.
— Men en annan gång,
återtog fru de Surville, skall du icke
bränna en ask, som kostat en
gui-né, för att göra ett rön, och
i-synnerhet har du icke under
någon förevändning att göra med
något, som icke tillhör dig.
Lockets hörn hade något böjt
sig, så att den icke passade i
logningarne likaså jemnt soin
förut. Herbert var färdig, att
använda sin styrka för att afhjelpa
det, men Mathilda räddade, icKe
Utan möda, sin ask genom en
invändning, soin i så god tid
anslog gossens förstånd, att ban
hindrades ifrån att verkställa sin
afsigt.
— Det är hettan från ljutet
som har böjt den, låtom oss
doppa den i hett vatten från en kant,
sotti icke är alltför mycket
upphöjd, och kanske den återfår sin
förra form.
Försöket hade fullkomlig
framgång. Men då hon torkade
locket, varseblef Ma thilda, ntt
fernissan utplånades, och på cn
liten fläck pa sidan, uppläckte hon
någonting skrifvet. — Hvem vill
ge mig ett förstoringsgins?
utropade hon.
Fnvorita sprang att söka sitt
solglas: — Jag har omsorgsfullt
förvarat det, sade. hon, sedan vårt
besök i magasinet för nyttiga
leksaker.
— Fru de Surville, se då!
å-tertog Mathilda. Det är så väl
formade bokstäfver! Jag tror, att
jag får reda på den lille
arbetarens namn, som gjort denna ask.
— Sedan stafvade hon, bokstaf
för bokstaf, med tillhjelp af
solglaset orden: Henri Montinoreney.
Vid detta namn reste sig fru
de Surville hastigt, och träffad af
hennes oväntade rörelse räckte
Mathilda henne asken och glaset,
men hennes hand darrade så
starkt, att hon icke kunde hålla
glaset stadigt: — Jag ser
ingenting ... läs fort, min älskade vän!.
ett ord ännu, i himlens namn!
ropade hon, i det hon återgaf
Mathilda glaset och lutade sig öfver
hennes skuldra under ilen
grymmaste ångest.
Ordet de var allt, hvad den
unga flickan kunde läsa. Isabella
försökte i siti tur ... men fåfängt..
någon annan bokstaf blef icke
synlig.
— De af livad? det bör vara
de Surville! Min son lefver!
ropade den arma modren.
Henri Montniorency vnr
verkligen hennes sons förnamn; men
då hon genast derpå betänkte, att
det äfven kunde vara flera andra
personers förnamn, förbyttes hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
