Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
Ii
„.)ag brukade, da jag förde
minn afskrifter till boktryckaren, gå
genom tlen (lei af staden, der de
arma flyktingarne bodde: jag sig
der en myckenhet snillrika
leksaker, som såldes till ett högt
pris eller åtminstone föreföll det
mig så. Jag betänkte, att äfven
jag sktdle kunna förtjena
penningar genom att uppfinna
någonting; men förrån jag egnade hela
min tid åt dessa nya förslager
skref jag regelmässigt hvarje dag
ett visst antal sidor för att
kunna lefva. Det. var då, som jag
erfor nyttan af att i min
barndom hafva lärt mig, ntt betjena
mig af snickareverktyg och att
hafva förfärfvat en viss mekanisk
fårdihet. Jag utförde några
gröfre leksaker, jag gjorde tusende
försök utan framgång, men jag
blef icke modfäld. Jag hörde en
dag ett samtal angående någon
småsak — en tandpetare, tror
jag — som köparen fann mycket
för dyr. Mannen, som hade
tillverkat den, upprepade flern
gånger för att bestämma köparen:
— Men, min herre, ville ni
märka att den år af skölpaddsskal.
„Jag erinrade inig nu genast
ntt jag i porten till värdshuset
»Gobelet irétain" hade sett en
hög af krossade sköldpaddsskal,
som blifvit ditkastade liksom 0111
ile icke egde något värde. Jag
skyndade dit och fann att det var
•len delen af skalet, som tinnes
under djurets buk och hvaraf man
vanligtvis icke gjorde något bruk.
Jag blef intagen af den tanken,
att jag deraf kunde göra
någonting. Värdshusvärden gaf
befallning att afträdcssknlcn framdeles
skulle läggas å sido för mig. Jag
försökte förgäfves att hyfsa
detta ätune och tjugu gånger var
jag på väg att lemna mitt förslag.
Det fattades dervid alltid denna
fulländning hvars frånvaro
gjorde att jag misströstade ntt vinna
någon lön. Lyckligtvis för mig’
ikågkom jag den grundsats, som
ni, älskade moder hade lärt mig
i min barndom att det icke är
snillet, utan tålamodet, som
fullkomnar uppfinningarne. Jag höll
ut och utan att komma till full—
komlighet, lyckades jag att
småningom af afskrildesskalen
tillverka nätta askar. Jag utbjöd
dem; de blefvo omtyckta: Jag
gjorde derefter andra, som
blefvo fördelaktigt föryttrade genom
M. .Smi|lis försorg: denne vän
rådde mig att göra dem i form
af syaskar, och deras bruk
utbredde sig ännu mera.
.Ett välvilligt fruntimmer
företog sig vid denna tid att
verkställa en insamlig till min förmån;
men jag hade funnit på medel att
sjelf uppehålla mig och då jag
såg ett antal af mina
olyckskamrater uti ett nästan likadant
betryck, som jag sjelf hade utstått,
ansåg jag, att jag icke borde
c-mottaga det godhjertade bistånd,
hvaraf mina olyckliga landsmän
voro i större behof än jag. M.
Smith försäkrade mig, att min
beskydarinna långtifrån att blifva
förtörnad deröfver, hade gillat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
