Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14!)
limön på iiiioken, men lindé föga
fröjd äfven deraf, ty många
stupade |iå vägen, oeli ehuru de
öfriga fingo förstärkning, slog Jöns
Månsson dem ännu två gånger.
Skoltals vnr fejden dock oekså
mycket, olycklig för vårt land;
flere tusen menniskor släpades i
lifstids träldom; deras boningar
brändes och odlingarne
förstördes; så att alla fröjdade sig då
man omsider lyckades genom
fredsslut sätta en gräns för
e-ländet.
Den gamle konungen lefde ej
länge efter det yttre lugnets
å-terställnnde han lindé äfven
sedermera många bekymmer,
särdeles i följd nf sina söners
hemliga stämplingar efter makt och
inflytande. Hans krafter nftogo
märkbart; sjelf motsåg konuiig
Gustaf ined fattning sin bortgång
och tog ett rörande afsked af
riksdagen. Ar löfiO den 29
september slöt hans i det bela
lyckosamma och
vftlsignelsebringan-de regering, den ihogkonist länge
och väl af allmogen såsom
gamle kung Göstas goda och
lyckliga dagar, till hvilka inan nogsamt
längtade åter från senare tiders
oro och förvirring.
De förändringar soui timat, här
i vårt hind sedan denna konungs
tidsålder äro omätligt stora. Då
|ilägade tilia män gii väpnade, ty
lagen betydde föga; detta hade
också till följd nit. våldsbragder
och blodsutgjutelse mycket ofta
inträffade. Man hade väl
utfärdat förbud mot atl ined egen
hand akaJfn sig rättvisa, ja del
allmånnn bruket nf vapen skulle
ej fä fortfara, men inan lyckades
I ej ändra förhållandet, så mycket
mindre som de täta krigen och
I gränsfejderna höllo
stridfärdigheten vid niagt. Då
landsbefolk-nirigen begaf sig till kyrkan
hade männerna sina yxar med,
e-meduti man kanske behöfde
rödja stig genom ödemarker och
bygga någon spång öfver
vattendragen för att slippa fram;
bågar och spjut lemnades ej heller
hemma, |y skogarna beboddes nf
vilddjur, vargar eller björnar, soin
det vnr godt att. kunna falla;
dessutom var man ej alltid så säker
att icke råka ut för fienders
försåt; med lnnsarnes tillhjelp var
det äfven lätt alt hoppn öfver
bäckar. Vid ingåendet i kyrkan
leinnndes alla dessa vapen
utanför i förstugan eller det
såknlln-de vapenhuset.
Jagt och fiske voro särdeles
vigtiga näringsfång lör dessa
tiders finnar, åkerbruket befann
sig deremot på en låg ståndpunkt.
Stora sträckor i det inre af
landet voro fullkomligt obebodda;
på sin höjd företogos
regelbundet jagtfårder till dem från de
närmaste socknarna, men
skogarne gåfvo aldrig genljud af
nybyggarens yxhugg, ej heller sågs
röken från hans sved någonstädes
uppstiga. Gustaf Wasa
bemödade sig ntt ändra detta genom
utlofva||de al’ hvarjehanda fördelar
och ban lindé äfven framgång i
sitl sträfvande; från det egentlk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
