Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
ga Savolaks flyttade cn mängd
tilltagsna och djerfva bönder
nor-ut och bosatte sig i nejderna
omkring Kuopio; andra äter drogo
sig mera åt vester, in i
Tavastland. De ursprungliga
försiim-lingnrne voro ofantligt glest
bebodde men vidsträckta; de hafva
i senare tid sönderfallit i flere
skilda socknar. Nu finnas i
dessa nejder få spår af det gamla
tillståndet; de äro lika hvarje
annan trakt, af vårt fosterland; men
någon gång kan man dock
stöta pä en obetydlig stensättning,
om hvilken folket vet att
förtälja, att. här de förste bebyggarne
bygt sig ett. torftigt tjäll till skygd
mot köld och oväder, af sjelfva
kojan står efter århundradens
förlopp blott grundläggningen qvar;
då bar du träffat på ett minne
från kung Göstas tider, ett
minne, som du ej må öfverse eller
ringakta.
Deii goda fransyska
guvernanten.
(Furia. Sr. 11:0 IG.)
.Någon tid efter min ankomst
hejdades jag en dag då jag
återvände från en emigrerad hvars
bekantskap jag gjort, vid ett
gathörn af en folkhop, som trängde
sig omkring en blind man, ett
barn och ett slags furie som stod
på trappan till ett magasin der
man försålde gravyrer. Qvinnan
påstod att barnet var en liten
tjuf. Barnet försäkrade sin
o-skuld, och lians öppna uppsyn
talade lifligt till hans fördel, lian
var ledsagare åt den blinda,
hvilken å sin sida bittert beklagade
sig öfver den skada hans positiv
tagit. Folkhopen hade i den
första förbittringen slagit sönder det.
n t? >
Denne man intresserade 1111g
mycket och barnet ännu mycket
mera. Kanhända har ban hvarken
fader eller moder, sade jag till
111 ig sjelf.
Då den rasande qvinnan, som
stod på tröskeln till
försäljningsmagasinet, ej mera hade något
att sägn, fick den lilla gossen
ändtligen försvara sig. Han sade
att då ban passerat förbi gravyr
handlarens öppna fenster, hade
han instuckit sin hand för att
gifva en hvetebulla åt en liten
hund, som satt belt nära på
disken och såg sn svag ut som 0111
den varit nära att dö af hunger.
Men, fortfor barnet, då jag
räckte fram bullan för hundens mun,
åt ban icke; jag gaf honom ett
lått slag för att väcka hans
uppmärksamhet och ban föll ut från
fenstret i mina händer. Först
då upptäckte jag att det ieke var
en verklig hund, utan cn hund
af papier-maché. Så snart
qvinnan såg hunden i min hand,
sprang hon rasande till, kallande
mig för tjuf. Vid det oväsende,
som hon tillställde, kommo
bärarne från hörnet, en folkmängd
samlade sig, och vårt positiv
krossades i trängseln och det är den
största olycka för oss! Butikens
egarinna anmärkte i en föraktlig
ton, att det var en väfnad af lög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
