Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISO
frågade den fremmande
uppmärksam.
„Nå, det skulle varit en tvist,
hvem som skulle väljas ntt
välkomna vår exeelleiis-Grefvinna
vid äreporten; hon väntas
nemligen just i dng. Då liafvn
grannarne föreslagit mig, emedan
dylikt på andra orter och alltid
tillkommer skollärarens dotter; men
detta har Hoffmann tagit mycket
illa; ty lian har sjelf en dotter
Franzel, och sedan dess vågar
jag ej mer hemta hvarken gräs
eller klöfver."
.Arma barn! men trösta dig,
hvad skulle du haft för godt
deraf att i dam och solhetta nödgas
stå på landsvägen, oeh vänta på
herrskapet, Gud vet huru länge."
„0 det hade visst inte
besvärat mig, om jag blott fått se fru
excellens-Grefvinnan. Ilon är
dock vår slottsfru, och således
vår öfverhet, och der öfverhet
finns, den är af Gud ditsatt, och
man skall älska och ära henne,
säger mor, I den heliga skrift
står det äfven. Vi hafva och i
dag morgse redan bett för hennes
excellens Grefvinnan att Gud ville
välsigna hennes intåg. Men till
den äran att få helsa henne
välkommen slanp jag inte emedan
jag, som Schultze menar, ju blott
är en faderlös."
..Blott en faderlös!"
upprepade fruntimret förtörnad. „Nä —
jag har lust att visa den hårda
mannen hvad det betyder att
vårda och ära enkor och faderlösa,
såsom Herren sjelf befallt;" och
hastigt, ville hon draga Louise
med sig.
„Nej goda Fru", sade (lennu
och lösgjorde sig sakta,
.hvit-skågg är ej på långt när mätt
ännu; ser ni huru varsamt hon
rycker upp gräset med de fina
läpparne, jag kan ännu inte på
en timme återvända till byn."
.Din get skall sedan få så
mycket friskt gräs hon nånsin önskar,
kom bara, min vagn står knappt
30 steg härifrån på landsvägen,
du måste nödvändigt fara med
mig genom byn, oeh jag lofvar
ntt du cj sknll ångra det."
Freni-lingen hade ett eget sått, hon
talade så godt och vänligt, och
likväl var det som om ingen vågat
motsäga henne. Äfven Louise
följde nästan ofrivilligt detta
gåtfulla välde och hennes lilla
ansigte strålade dervid af
förväntan, .och min lilla hvitskägg
äfven? huru skall icke mor bli
förandrad! men är ni då bekant i
byn? kanske tillhör ni slottets
tjenstefolk?" tillade hon en smula
förvirrad.
.Ja, jag tillhör slottet",
svarade den tillfrågade, .men låt oss
nu skynda, min reskamrat blir
annars orolig öfver midt långa
utcbüfvande. Geten måste
naturligtvis med i vagnen, då du
under intet annat vilkor vill fara
med, och i sjelfva verket vore
det ock skada att åtskilja er bå- ’
da."
I detta ögonblick syntes
gestalten af cn man, emellan den
unga grönskan. Den fremmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
