Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2351
Den gamla qvinnan hemtade mig
något mat på cn tenntallrik; men
jag kunde ej förmå mig att
smaka derpå, jag vämjdes dervid, då
jag visste att de ofta tillredde sin
mat af döda kreatur, döda svin
och inert» dylikt. Jag åtnöjde mig
derföre tned ett par stora
skorpor, hvilka jag delade tned
Sultan, som äfven morrande hade
tillbakavisat allt hvad ziguenar
qvinnan bjudit honom, blott af
min hand ville ban emottaga sin
föda; och nu satt ban nog så
o-lorsagd vid min sida, smackade,
slickade sig om nosen, ocb
piskade med sin långa svans i det
prasslande gråset, så belåten som
otn inlet hade passerat. Sjelf var
jag deremot icke rätt glad, det
låg mig nemligen i tankarne att
halsbandet var borta, oeh att man
alls ieke talade om att skaffa det
tillbaka, och jag vågade oj röra
vid denna sak. — Medan jag
således satt och tuggade på min
skorpa och min förargelse,
märkte jag att någon smög i gräset
bakom mig. Jag vände hufvudet
och varseblef Kirja, den lilla
myran. Hon log emot mig och
sade sagta: „Töra jag sitta litet
hos dig, min vackra, nådiga
herre? utan att blifva slukad af
besten der?" — »Ja, var sågodlu
svarade jag något surmulet, och
derpå liedhukaile hon sig vid
sidan af tufvan pä hvilken jag satt.
Sedan hon saul några likgiltiga
ord, såg hon sig först försigtigt
omkring, och hviskade derpå
hastigt och i den vänligaste ton:
„dct vackra halsbandet åt
hunden skall du nog återfå, det
lofvar jag dig! den långa Jonathan
som ligger (ler uppe och gapar
öfver sin rökpinne" — hon
menade lians cigarr — „har tagit
det, jag vet det — men jag vet
också hvar det ligger, och du
skall nog få det, om du vill
gifva mig litet för det; men
försigtigt!" tillade hon raskt. Jag såg
mig omkring oeli då jag trodde
oss någorlunda obemärkta, stack
jag banden långsanit i fickan,
sandade i tysthet allt små mynt
som jag ännu ägde qvar af mina
inarknadspenningar, oeh lät dera
sakta glida ned i Ivirjas hand,
som hon hade lagt djupt ned
e-mellan ljungen. Knappt kände
hon silfret emellan sina fingrar,
förän hon knöt näfven
tillsammans, och slog upp ett gällt skratt.
Jag trodde naturligtvis ntt hon
gjorde narr af mig och ville
förråda mig; dock kunde skrattet
blott vara en yttring af glädje
öfver penningarne hon fick, eller
också ville hon dermed draga
uppmärksamheten bort ifrån det
som föreföll emellan oss.
Efter alt en stund hafva
suttit hos mig och sladd ra t 0111 ett
och hvarje, gick hon åter bort,
och gaf sig i lag med de andra
— det såg ej ut, som skulle hon
tänkt på halsbandet. Min
tarflig» aftonmåltid var slutad, jag
samlade de sista smulorna af
skorporna i banden och hällde dem
i mun, medan jag låt mina ögon
glida öfver dc särskiljda grtip-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
