Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lin ling gingo burlien frän
närmaste gård ut att |ilocka blåbär
pa Ljungumo. Bland dem var
8ookue8krA.il ila rens gosse
Agapetus, som gått i skola i staden oeli
lilrt sig att röka pnpyroser. —
Plocka ni, medan jag röker, sade
A gapetus, oeli så kastade ban
sig raklång pä ljungen i
solskenet oeli tände sitt rökverk, för
air visa sig rikligt karlavulen.
Dervid slängde Agapetus den
brinnande rändstickan vårdslöst
ifrån sig. Mon det råkade vara
en torr sommar, ocb den torra
ljungen tog eld. Barnen tyckte
detta vara mycket roligt och
sågo med nöje den lilla lågan voxa
till ocb Haddra upp ifrån tufva
till tufva. Då kom vinden, som
alltid är lågornas lekkamrat, ocb
roade sig att blåsa upp de små
ljungflaminorna till cn stor eld.
Inom en liten stund stod bela
Ljunganio uti eld och rök,
gnistorna flögo, ljungen sprakade,
nyckelpigorna svedde sina vingar,
och barnen togo förskräckta till
flykten. Den, som tog först till
fötter, var skräddarens Agapetus,
som ställt till bela olyckan. Ilati
snafvude öfver en brinnande
tufva och brände sin näsa, sä att
hon sedan blef gredelin på
tip-pen: det. hade ban för besväret,
och ban blef kallad Näspetus
sålänge ban lefde.
Från slätten slingrade sig
lågorna i en smal, ormlik tunga
uppför bergsluttningen och
hunno omsider ända till Myreborg.
Der sträfvade och pustade my-
rorna, som vanligt nieil sitt
trägna arbete: somliga gingo
baklänges ocb drogo etl strå efter sig;
andra släpade af albi krafter en
död gräshoppa till stacken, och
två drogo från ena sidan ocb tvä
från den tindra, så att dc ömsom
drogo den fram ocb tillbaka. Då
kommo lågorna med cn fart...
huj, hvad det frasade uti
Myreborg!.. och så var den stacken
slut med all sin möda ocb alla
sina stackare.
Gråmossa hade sett många
skogseldar förut, och de hade
endast afsvedi ljungen och
niossan omkring honom, men ban
hade förblifvit oskadad: derföre
var ban lugn. Ilan visste icke
sjelf huru torr ban var ocb litet
murket! i barken, men lågorna
visste det bättre, de kringhvärfde
honom på alla sidor ocb
slingrade sig slutligen uppför de
vissnade grenarna ända till lians
ståtliga krona. Der blef en sky af
gnistor, vinden förde dem långt
utåt hafvet, och alla löjor i
närheten skulle ha blifvit sotiga, om
de ej skyndat atl genast tvätta
sig. 1 tre dagar brann
Gråmossa iu i den halfmurkna stammen,
och likväl var ban endast till
hälften genombränd. Dä kom en
stormil ocb krntsch, der làg ban
i glöd och aska.
— Nil år det flut med mig,
nu kommer jag aldrig till
himmelen, tänkte Gråmossa, der ban
döende föll från sin höjd och
stupade neil utför bergets branter i
liafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
