Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ilnde ögnt, mon äfven denne vnr
krokigt och hade sträckt ut enn
grenen som en hotande arm. Den
gnmlc Poppel sjelf, ined sitt
stri-piga gråa når, och med siria
gamla utslitna kläder, stående i
dörren till sin usla koja, värdet
be-dröflignste af alltsammans. Han
såg ut som otn han icke haft en
enda fröjd i sitt lif, och skulle
ieke barn ofta vara så grymma
och underliga små ting, så skulle
de snarare haft medlidande med
den gamle, än lust att gäckas
med honom. Men i den vilde
Heiners bröst fanns intet
medli-dnnde, då han i spetsen för den
lilla truppen marscherade upp för
den smala gångstigen till kullen,
hvarest den fruktade Poppel
bod-(le. Barnen hade redan utvalt
några som skulle utföra
uppdraget, oeh Elsbeth var bland dem,
hon gick tvekar.de några steg
framåt, men vände sig derpå om
oeh frågade: „nicn hvad skola vi
egentligen säga?" »Jag vet nog",
ropade Heiner käckt, men ban
for dock tillsammans når den
gamle plötsligt stod framför
honom oeh högst misslynt
utropade: „ b vad gören J hår, edra
pojk-bytingat?" — .Om ni icke illa
upptager det, herr Poppel",
började Heiner allvarsamt, „så skulle
vi gerna vilja hufva det der
trädet som står utanför er hydda,
ni behöfver det ju ieke ändå ...
»Till ett julträd’", sade Elsbeth
urskuldande,och betraktande
ängsligt ilen gamle mannens
vredgade ansigte. ..Vi ekoln nog sjelfva
afhugga det, vi halva yxe med
oss, ropnde de efterstn, men det
redan under full flygt, ty den
gamle mannen svängde ond sin påk
och skrek: — »edra krabater, vill
ni drifva gäck med mig! jag skall
hugga trädet åt er, jag! jag skall
väl krossa alla ben i er kropp!"
och ned för backen bar det af
för den lilla vilda skaran och
efter dem med vredgad t skri den
uppretade gamle mannen. De
voro mycket rådda för honom
oeh sprungo så mycket, de
förmådde; de som blefvo efter för
att de ej orkade springa så hårdt,
började redan gråta af
förskräckelse, tills cn af dem väude om
hufvudet och triumferande
utropade: »O, ban har fallit ! han liar
fallit, (lei är rätt åt honom! »Rätt
åt honom, rätt ät honom!"
jublade de atulra", slå nu benen af
oss gamle Poppel om du kan,
ligg der nu!" Äfven Elsbeth
hörde skriket och vände sig om.
,.Ack hör ni", ropade hon, »den
stackars gamle mannen ligger der
så eländig ]iå marken, man
måste hjelpa honom." »Ja, nog vet
man det", ropade gossarne, „def.
skulle rann se! Han skulle slå
ihjäl oss nu otn ban finge tag i
oss. Låt honom ligga der bara,
nog stiger ban upp igen och tid
har han!" Och alla sprungo raskt
hemåt, några ropade skrattande:
»Så, gamle Poppel slå nu benen
af hvem du vill!" Andra hade
ondt samvete emedan de nog
förstodo att det var orätt att låta
den gamle ligga der, men alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
