Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’271
En af fienden.
(Kurts. fr. n:o 33.)
Efter en lid, då Le Bran
kun-tle fä ledighet dertill, förde |inn
Cecilia bort ined sig från
kolaren, för ntt lie red 11 henne ett
mera lämpligt hein. Hon skulle
e-niottagas af hans syster, en god
oeh öm moder för Hera hain.
Men för att komma till sin
systers hein måste Le Brun
pasae-sera det ställe der hans honing
förr stått. Med hjertat fullt af do
.smärtsammaste minnen nalkades
lian platsen. Han nedsatte sin
lilla dotter pä marken och gick
sjelf fram till ruinerna af sitt
fordna, lyckliga hemvist. Allt
var nu tyst och öde men dagen
förut hade här åter förefallit en
skärmytsling mellan Fransoser och
Preussare och marken bar
öfverallt spår af denna strid.
Öfverallt låg kringströdt i oordning
gevär, renslar, hufvudhonader —
och marken var sölad af blod. Vi
skola ej vidare tala om ställets
Utseende, ty det söndersliter
hjertat. att tänka på det elände som
en sådan strid lemnar efter sig.
Vi skola blott bedja Gud
förskona oss och våra
medmenniskor från dylikt. De arma, hvilka
sett sådant elände, de veta nog
hedja Gud ntt ej mera behöfva
upplefva sådant!
Le Brun stannade med
stirrande blick framför den fordna
tröskeln till hemmet. Allt hvad han
hade förlorat och lidit stod
såsom i eldsdrag för hans själs ö-
gn, och såsom närmaste orsak till
nllt detta lidande
framstodoPretis-sarne såsom de, hvilka
förtjena-ilo allt hans bat. Oeh med
hain följde begäret ntt hämnas —
hämnas alla de oförrätter fienden
tillfogat honom, en oskyldig
landtman. Med sammanbitna tänder
och bleka kinder stod han der,
ban omfattade sitt gevär
krampaktigt ined hnnden och mumlade:
„De bofvarne! Allt hafva de
beröfvat. tnig." Hans hufvud sjönk
mot bröstet men hastigt spratt
ban till. Han lyssnade. Ett
sakta qvidande nådde hans örn. En
halft förkolad hngtornshäck
skiljde gårdsplanen från vägen, lian
gick med skyndsamma steir ditåt,
trängde genom häcken och fann
der en preussisk soldat, nästan
liflös utsträckt på marken. Det
var ett af offren från föregående
dngs strid. Ilan lindé i flera
timmar efter striden legat lilius och
utan medvetande och hade oj
blifvit bemärkt, livarken af dom
hvilka bortförde de sårade, eller
af de soldator hvilka begrafvat
de döda. Det flammade till i Le
Bruna blick. Hår såg ban
framför sig 011 af fienden, hvilken var
honom räkenskap skyldig för allt
hvad ban lidit och, i det
uppretade tillstånd ban belänn sig, såg
ban i don sårade soldaten endast
föremålet för sitt bat och sin
rätt visa hämd och ban lyftude sin
bössa för att jaga honom en
kula genom pannan. Den arma
sårade gaf endast genom en lätt
rörelse ined handen tillkänna att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
