Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’275
vet ju hvar och en ntt den käre
frälsaren då är kommen i
verlden. Och hnn vnr så god och
vänlig hein sin lefnnd igenom!
Oeh iilla sjukn har hnn gjort
hel-brcgdn och uppväckt inånga från
de döda, och icke en enda gång
blef hnn ledsen ehuru clnkn
menniskor så grymt plågade honom
och till slut korsfäste honom!"
Elsbeth’s ögon fylldes med tårnr,
just i ilng hade modren läst med
henne Frälsarens historie och den
hade gått henne djupt till
hjertat, Den gamle nickade endast
åt henne, knnske blef också
den-nn stund den heliga historien
å-nyo lefvande för näns hjerta och
stod för honom lika klart som då
hans moder berättade den för
honom. Men Elsbeth trodde ntt ban
nu hörde nlit för första gången,
och endast var sorgsen öfver
frälsarens qvalfulla död, derföre log
hon tröstande emot honom oeli
sade: „allt. det der är nu långe
sedan förbi oeh han är nil i stor
glädje och herrlighet i himmelen.
Men jag tror", bon uttalade
sakta och förtroligt sina innerligaste
tankar; „att när hans födelsedag
infaller, så kominer han säkert
att tänka på ntt ban också har
varit ett litet barn här på
jorden: dc små barnen tro att
Cliri-stusbarnet sjelf kominer ocb
gifver dem alla ile vackra sakerna,
men min moder har sagt att,
c-huru vi icke se honom sä är det
dock frälsaren som åter kommer
ned till jorden, ocb då får man
vackra julträd, och leksaker och
dockor och allt möjligt, och det
finnes ej cn moder, om bon än
vore aldrig så fattig, som ej ger
sitt barn något, ty frälsaren har
alin så kära." »Alla?" sade den
gamle mannen sorgsen, »nej, det
finnes menniskor, 0111 hvilka
frälsaren ij alls bryr sig." »Tro det
icke", sade Elsbeth skakande sitt
lilla hufvud, »intimma säger, att
det aldrig är för sent att komma
till den kåre frälsaren. Men nu
måste jng gå hein, annars blir
min moder ängslig. Adjö nu,
kom nu någongång ner till byn,
vi äro fattiga, men vi hafva dock
alltid en varm stuga att bjuda
på, och — tag icke illa upp, men
öm ni icke vore så ond, så
skulle säkert några barn ibland
komma och hemta er ved." ..Nej,
nej, lilla vän, men vänta ännu
ett ögonblick", och från ett hörn
af sin hydda hemtade ban en
gammal ask och log något derur,
»se der, barn, tag detta." Elsbeth
var otroligt nyfiken att få veta
hvad ban kunde hemta ifrån
ilsken; hon blef derföre sviken i
sina förhoppningar, dådet endast
var några gamla karameller,
sådana som nian i Amerika lagnr
utaf sockerlönnen, den gamle
måste för länge sedan hafva köpt
dem för hosta. Men Elsbeth var
ett väluppfostrad| barn ocb visste
att man alltid skall tacka för
en vänlig gåfva. Derföre sade
hon höfligt: »tackar ödmjukast
herr Poppel", och såg dervid
ängsligt på honom, ty hon visste
icke om lian hette så, ocb likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
