Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27l!
kände hon icke något nnnnt niunn.
Den gamle Poppel blef icke ond,
|inn stoil länge och såg efter den
1 i 11n Hieknn, dä hon trippade
nedför kullen, och lilius ansigte såg
icke illern dystert och ängsligt
ut, också vnr det förstil gången
på länge »om han visat någon en
vänlighet, om det också icke var
mera än att bortgifva ett stycke
lönnsocker. Dagen var solig och
vacker: den gamle var utanför
sin dörr och lät solen skina
uppå sig: Det var som en solstråle
trängt in i hans hjerta och
upp-smuitit isen derinne.
Längesedan förgätna bilder uppdöko för
hans själ, och när ban sedan
inslumrade på sitt hårda läger och
den klara fullmånen sken rakt pä
hans ansigte, genom det sönd l
iga fönstret öfver hyddans dörr,
då drömde ban underliga
drömmar, — ban hade oj drömt gd på
många, inånga år, drömmar
sådana, som troligen sällan infinna
sig bos mcnniskobarneti, sådana
som englarne blo|t stundom
tillföra menniskohjertat. Ilan hade
aldrig kunnat, redogöra, om hvad
ban egentligen drömde under
denna natt, men hans slummer hade
icke på länge varit så fridfull.
Som idel guld ocb purpur
syntes honom morgonsolen, hvilkens
strålar smög sig in i hans hydda
om morgonen och då han steg
öfver sin tröskel, föreföll det
honom, som om den gröna granen 1
derutanföre pekade med den enn
grenen på menniskorna dernere i
dalen och med den andre upp
mot den klara blå himmelen.
Också hade den gamle mannen
fått ett lyckligt infall, ännu
lyckligare kanske än den vilde 11
fine rs dagen förut varit, och nu
log ban förnöjd för sig sjelf hvar
gång ban tänkte derpå, ocb
kunde knappast vänta tills ban
skulle få utföra del. Unn upptände
en präktig eldbrasa ocb kokade
sig en ordentlig frukost, sedan
fodrade ban åsnan, och det
förekom denna säkert belt underligt
när hans husbonde helt vänligt
klappade och smekte honom, det
hade dä aldrig händt honom,
eller åtminstone ej på mycket
länge. „Vi draga i dag ut mcil
hvarandra, gamle kamrat", sade
eremiten, „och du elüill fä en skön
bafra, helgdagen till åra." Från
en gammal skräpig kista framtog
ban ett. gammalt klädesplagg;
ingen lindé kunnat tro att den
gamle Poppel hade cn så skön
pels-brämail röck! Något dammig ocb
malälen var den visserligen, men
don var dock varm, och man
kundo ej mera känna igen den
gamle, sä ståtlig såg han ut da
ban iklädt sig den präktiga
rocken. Efter alt hafva sadlat sin
åsna, smög ban sijj försigtigt bort
till don aflägsnaste vrån af sin
hydda, upplyfte der en af
golf-plankorna, oeh upptog derifrån
en ning pcnuiugpnug hvilken ban
stoppade pà sig: således var dä
icke allt osaiiut, hvad
menniskorna sade om honom. Skada, att
gossarne Iran byn icke kunde se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
