Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, (lit |inn på sin åsna red
nedför berget, med en stor påse
bakom sig på den gamla utslitna
siulcln. Men gossarne Från byn
vågade sig ieke så snart i skogen
igen, de lindé dock ondt samvete
öfver att halva lemnat den
gamle mannen liggande der, ensam
och döende: de bilde ännu ej
träffat Elsbeth och trodde derföre att
man skulle hitta eremiten död i
skogen, oeh anklaga dem
derföre. De voro alls icke väl till
mods. Men den gamle Poppel
tycktes hafva förgätit allt, oeh
såg rått belåten ut, då ban
skumpade fram pä sin åsna, oeh
brummade för sig sjelf: „alla slags
vackra saker, dockor och
leksaker, godt, godt, vi skola väl få
tag i dfiu!" Åsnan som väl
kände till vägen, emedan det var den
enda den brukade färdas gick belt
lugnt framåt staden. Inne i
sjelfva staden hade emellertid
hvarken herrn eller åsnan varit, ty i
förstaden fanns det en smutsig
dålig bod, och derifrån brukade
eremiten köpa det allra
nödvändigaste: litet the, tändstickor,
tonfisk och annat son» behöfdes till
hans eländiga hushåll. Till
denna samma dåliga bod, hvarest
e-remiten ännu aldrig visat sig så
elegant, trafvade nil åsnan: men
hans husbonde gaf honom en
lindrig puff och sade: »icke ditåt,
kamrat, icke ditåt!" I tyst
förvåning spatserade nu åsnan in
genom stadsporten. Som det var
»Ingen före julafton, hade
menniskorna så mycket all göra titi de
ej hunno se på den besynnerlige
gamle ryttaren. Och denne såg
blott uppåt alla bodfönstren tilia
ban slutligen lät aili åsna stanna
utanför en leksaksbod, hvilken
uti till julen Var smyckad som ett
verkligt barnparadis. Åsnan lör-’
stod sig ej på hela hcrrlighefen,
men den blef dock tåligt stående
utanföre, under det husbonden
med kappsäcken i handen gick
in i boden. Bodbetjänterna
voro högeligen roade af den
besynnerlige innnnens uppträdande;
men då den gamle i malåtna
rocken framtog sin späckade börs
sprungo de alla fram för att
betjena honom. I)e alla vackraste
saker utbredde de nu för honom;
allra som käraste små dockbarn
med vaxhüfvudeu och ögon af glas,
niossirådgårdar med ulliga får
uti, hönsgårdar med befjädrade
hönor och påfåglar, små askar
med dock-htisgeråd. vackert
målade porslinsdockor oeh
kaffekannor. — Det var en verklig fröjd
att se huru förnöjd den gamle
såg ut, då ban lade den ena
saken efter den andra afsides.
Bod-betjenterna invecklade hvarje sak
i fint papper innan den blef
nedlagd i kappsäcken. „Ännu
något för flickor. Ännu något för
gossar!" kommenderade den
gamle åter och åter, ocb ridhästar,
forniansvagnar, askar ined
tennsoldater, sablar, piskor oeh
bössor vandrade in i kappsäcken tills
den var så full alt åsnan knappt
kunde bära den. »Kom snart,
tillbaka, gamle herre", ropade be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
