Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera gläder, och derföre hur jng
oj på lång titi gjort något godt
mot! minn penningar. Det har ej
alltid varit st), herr skolmästare.
Jag har haft en fann, långt
härifrån, nftra New-York, och då
min goda rättskaffens hustru dog,
sä lindé ing mitt enda barn sä
öfver nil beskrifning kärt, att jag
endast lefde för henne. Jag läste
i hennes ögon hennes minsta
önskningar och uppfyllde dem genast.
Något häftig och envis var min
Ellen visserligen, mon en vacker
flicka, min hjertfröjd och glädje.
[)å kom der en karl till våra
nöjder, en jägare tror jag han
var, oeh han försäkrade sig
värn en grefve eller något sådant.
Långe var han ej der, förrän han
begärde min Ellen till hustru,
.lag hade aldrig kunnat med
honom, och afslog derföre genast
lians anhållan; jng sade honom
äfven att en sådan
kringstrykande mnn utan arbete, aldrig
skulle få mitt barn. Men Ellen gret
och sörjde, hon skulle nu
nödvändigt Ini honmn. Jag tröstade
henne |>ä allt sått, oeli lofvade
henne jag vet icke allt hvad,jng
had henne innerligt att blifva
qvar bos mig och vara mitt enda
älskade born, ban skulle ändå
säkert göra henne olycklig, jag
erbjöd mig att fara med henne
hvart hon ville, — aldrig haren
far så innerligt bedt sitt barn
som jag då bad, gifva efter
kunde jag då icke. Mon bon flydde
en dunkel natt, och lemnade mig
ensam, inig, sin gande fader, all-
deles allena i vida verlden, —
och jag skulle gifvit mitt
hjerteblod för henne! Då blef mitt
hjerta hårdt som sten emot alin
menniskor, och »Ila menniskor
föreföllo mig ftilska och elaka, sedan
mitt enda barn sä bedragit mig,
oeh då jng sett barn, har jag
först blifvit riktigt vild, och jag
kom ihåg att min Ellen också
hade lekt och att hon hade
varit min hjertcfröjd. Jng inneslöt
mig i mitt hus och talade med
ingen menniska." „Oeh från er
dotter har ni hört ingenting?"
frågade skolmästaren medlidsamt.
..Engång", sade den gamle
dystert, „jng vet dock ej rätt om
jag drömde eller ot)i det var
verklighet, har det under en månljus
natt klappat på mitt fönster, mer
än ett är efter sedan min dotter
öfverg|if mig. Då jag uppsteg
och säg ut, stod en blek ung
qvintin, med ott barn på armen, och
ropade klagande: .fader, släpp
tnig in!" Då öfvervåhligades jag
af vrede och ropade: „ßå, nu vill
dit komma in, oeh då jag had
och bönföll dig att icke lemna
mig, var »litt hjerta hårdt som
sten, och du gick ifrån mig. Så
som du har bäddat, så må du nu
ligga!" och dermed slog jag
fönstret hårdt igen och lade mig på
mitt läger. Men sofva kunde jag
icke mera. Jng steg då ännu en
gång upp och såg ut genom
fönstret, men der var ingen och
intet spår af henne synte6. Andra
dagen talnde jag till och med till
grannarne och frågade dem om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
