Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’285
gull smög sig Elsbeth bort till
skolmästaren. ..Se, Elsbeth",
ropade denne plötsligt, »der
kommer din moder uppför kullen.
Ilon har väl varit ängslig öfver
din länga frånvaro; jag hade bort
tidigare föra dig hein." ..Hvar
dröjer min Elsbeth så länge! de
andra äro redan hemma!"
ropade modren under det hon steg
uppför kullen. Hennes barn
sprang gladt emot henne, men
den bleka frun blef stående belt
förundrad, dä hon såg ilen
gamle mannen i hyddans dörr. »Hvem
är det der?" ropade hon förskräekt
oeh förvånad. »Ack, det är den
der gninle Poppel, mamma vet
ju, ban som förr brukade
springa efter oss... — men nu är
han så beskedlig, — se hvad jag
har fått!" Men modren såg ieke
på Elsbeths näpna syskrin oeh
den vackra sidenduken som hon
hade fått. ilon och den gamle
munnen stirrade på hvarandra
som hade de blifvit förtrollade
oeh båda utropade nästan i
sau|||||l ögonblick: »är det du, min
far!" — »Ellen, Ellen mitt barn,
kan det vara du!" och de logo
och greto och betraktade
hvarandra och Ellen frågade; »o
läder, kan du förlåta uiig?" — »Mitt
barn, mitt barn" utropade lädren,
»år det verkligen du! Det var då
dig jag jagade från min dörr!"
— Ingendera al’ dc två tycktes
uiera bry sig om det förvånade
barnet och skolmästaren tills
denne knäppte sina händer och sade:
»Herrans vägar äro underbara
oeh ban styrer allt till det
bästa!"
Den gamle mannen som alls
ieke bette Poppel utan Robert
Dall, låt gerna beveka sig att
följa med till byn. Så torftig än
Elsbeths moders hydda var, sä
föreföll den likväl vida
behagligare och beqvämare än eremitens
usla koja i skogen.
Deu lilla Elsbeth, för hvilken
allt detta ännu syntes som en
dröm, gjorde upp en varm, god
brasa och ställde tliekitteln på
elden; någon julgåfva kunde
modren icke gifva henne, men ett
litet julträd hade hon dock
kunnat skaffa. Detta påtändes nu
sedan det blifvit mörkt, och vid
dess ljus hvilade nu den gamle
ut efter många sorger ocli
bekymmer. lians dotter satt
bredvid honom på en pall och så
berättade de för hvarandra om alla
de sorger oeli bekymmer som
öfvergått dem medan de varit
skilj-da. — »Ack, fader, det är ingen
lycka uti en förening som icke
blifvit välsignad af föräldrar",
tillstod den ångerfulla dottren
gråtande. ..Du hade rätt, ban
var ingeu god man efter han
förledde mig att vara min far
olydig. Jag har upplefvat många
tunga dagar med honom. Två
år efter det jag lemnade dig,
öfvergaf ban mig och mitt lilla barn
och reste långt bort till
Kalifornien och sedan dess har jag ej
hört någonting mer om honom."
„Aek Ellen det var då du som
kom till uiig om natten." — »Ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
