Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.04
mot stranden framkalla dessa
toner, eller vitiden, hvars sista
fläktar lekfullt susade genom träden,
»eller var det måhända en okänd
fogel som sjöng med denna
outsägligt sköna, förr ej hörda
stämma? Hon visste det ieke, men
tillslöt åter ögonen oeli njöt ined
hänförelse af de underbara
tonerna.
Då kände bon liksom en blixt
hade ilat förbi, oeh blickade upp
med förskräckelse. Framför
henne stod en uppenbarelse, 0111
engeln eller demon, det visste hon ej
först, men skön var denna ande,
— öfverjordiskt, skön.
Bländande hvit var drägten och hans
stora vingar liknade moln nf
nyfallen snö, lians läppar logo
outsägligt mildt oeh ögonen strålade
af himmelsk godhet och skönhet.
Hela naturen syntes undergå en
förvandling vid hans åsyn och
försjunka i andaktsfull tillbedjan.
Blommorna sände sina kalkar
mot honom och utandades all sin
ljufva vällukt, trädens kronor
böjde sig, och ifrån aili, från
gräs, blomster» vågor, skog och
dal hördes blott såsom en
stämma: "Vi känna honom alla! han
är vår vän, vår engel!" ocb alla
dessa tusende röster, förenade till
en enda sammansmältande,
harmonisk, skön musik, utgjorde ile
toner hvilka väckte simmerskan
på stranden. Den ljusa engeln
såg uppå den unga flickan, och
lians blick uttryckte ett innerligt
deltagande ocb ileii varmaste öm-i
het. I
-Arma, ensamma barn* sade
ban till henne, med en röst, ljuf
som harpans toner, och naturens
lofsång tystnade ocb bela jorden
tycktes försänkt i nfliörnnde af
engelns ord, "jag liar hört din
klagan och är sänd till dig nf
naturens och menniskans store,
kärleksrike fader, som ej vill att
någon af hans skapade varelser
skall lida utan tröst — oeli
liksom jag bringar blomstren på
marken aftondaggens svalka efter
den heta sommardagen, och
betäcker fälten ined snö att skydda
dem för vinterns frost, så vill jag
äfven bringa dig en gåfva, rik
på glädje och bngsvagelse. Jag
gifver dig förmåga att förstå
naturens språk, böra hennes röst,
förnimma både hennes suckan
och lofsång. För dig skall
blomman kunna förtälja siu dröm
under den långa vintersömnen;
Ijä-rtln franiantlaa sin lefnads korta
saga om sol, blomsterdoft, ljus
oeh kärlek: stjernorna, böljorna,
gräsen, allt, aili skall tala till dig
ocb visa huru hvarje skapad
varelse är enligt Guds vilja försatt
uti den ställning att både kunna
uppfylla siu bestämmelse på
jorden, bevittna Skaparens allmakt
ocb godhet och. prisa densamma
bela sin lefnad igenom, och
engång när dess korta jordelif är
ute, förbyta förgängelsens stoft
mot det eviga lifvets
fullkornlig-liet. Och de ord naturen
sålunda talar till dig bör du äfven
låta gå till ditt hjerta och derifrån
aflägsna all (»vänlighet, nil bitter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
