Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aili
nlldeles för mycket, jng knn cj
räkna Kinin på lians baktassar.
Unn får dö på nålen, sålänge jng
letnr i minn böcker efter slägtet
/tonni IICII lv n.
Alltså ställdes kräket på sin
nål i ett lißrn uf studerkiunmorttni
ocli bokrådct gick nil letn i sinn
böcker. När litin der ej kunde
upptäcka något spår nf slägtet
lioniunculus, begnt bnn sig till
stndcns största bibliothek, der
hundratusen böcker stodo
uppradade på hyllorna, och begynte
letn i dem från perm lill perm
efter någon beskrifning öfver elt
menniskopyre, som endast vore
en half tum långt. Detta var ett
långt och mödosamt arbete.
Bokrådet letade och letade i sju
hein lir; han blef nf sökande oeh
bekymmer belt askgrå i ansigtet,
ocb den snusbrunn rocken
begynte blomstra som ett
potatisland, men ingen homunculus stod
ntt upptäcka, åtminstone ingen
sådan, som lefver ocb vistns i
neckrosens blomkalk. Efter de
sju årens förlopp vände bok rådet
åter till sin studerkaiiunnre och
beslöt nu ntt utgifva en egen bok
om deri nya insekten
homuiicu-1 ils, som lefver af blomdoft och
vanligen uppehåller sig vid en
viss damm, i en viss park, en
viss tid på sommaren, samt
halden förunderliga egenskapen att
endast kunna hittas af lärde män
i snnsbruiia sommnrrockar.
Alltså uppsökte bokrådet åter
det gamla skåpet i vrån med ilen
dammiga lådan, der korkskifvau
och homunculus varit gömda i
sju år. Kräket satt qvar på
nålen, lifslefvande, muntert och
sprattlande, liksom förr. Det
hade lilloclimcd vuxit: det var nu
nära en tum långt.
Bokrådet fann detta högst
kuriöst ocb vände kräket på alin
sidor. Det sprattlar ännu, sade
| ban; jag måste hänga det uti rök.
- Oeh ban hängde det i rök
öfver natten.
Andra morgonen gick ban att
se på kräket. Mirakel! Det
fort-| for att sprattla lika muntert ocb
lifslefvande. Det lindé åter vuxit
| en half tum. Det skulle kunnat
flyga, om det ej varit uppträdt
på nålen.
— Det var en seg baddare,
snde bokrådet, .lag måste skära
honom i bilar. — Och bokrådct
skar den lilla varelsen i många
små bitar. Men när ban vände
sig om, voro bitarna åter
hopfogade till ett helt, och nu såg ban
kräket skratta.
Bokrådet var ingen elak karl,
men det förargade honom, ntt en
insekt skulle skratta. — Jaså,
sade ban; du skrattar du?
Jag skall lära dig! — Hvarpå
ban tog sin stnnt jern mortel med
den tunga mortelstöten, lade
kräket i morteln och stötte det
sönder till små smulor. — Nu hålles
du stilla, inenade bokrådet.
Pytt, sad’ Pelle. Bokrådct
tittade i morteln ocb sng den lilla
sitta pä bottnen, ännu muntrare
oeh mera lifslefvnnde, än förr.
Det var icke värdt alt försöka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
